Den här texten blir mer sorgsen än vanligt. Jag fokuserar oftast på det föränderliga och påverkbara, men nu är det dags ta upp några områden som gör mig sorgsen och som stämmer till eftertanke.
Conny Kristensen-Gahnström har avgått som regionfullmäktiges ordförande och reaktionerna är blandade. Att Conny Kristensen-Gahnström själv fann situationen ohållbar har jag full respekt för. Det jag däremot finner beklämmande är alla kommentarer i stil med ’jag tycker om Conny som människa, men...’ och så en lång harang med invändningar.
Att det rent formella inte fungerade har Conny Kristensen-Gahnström själv medgett, men den som tycker om någon som människa sitter inte och gapar i fullmäktige, suckar och himlar med ögonen.
Så har skett och det tär, långt mer än att få en och annan ordningsfråga och kunna börja om. Det finns gränser för vad en människa vill utsätta sig för, oaktat nivån på mötestekniken.
Jag sörjer Jan O. Karlsson. Jag kände inte honom så väl som mången annan och jag har få anekdoter om honom och mig. Men, jag minns hans konstruktiva kommentarer under för mig större skeenden, hur han stöttade och puffade, och alltid strävade efter att locka fram ens bästa sidor och största möjliga mod.
Att försöka fatta att han inte längre lever, att han inte kommer att ringa eller genskjuta en i ännu ett otippat sammanhang är svårt att greppa.
För någon vecka sedan såg jag Babben Larssons pjäs ’jag vet vem jag är’ på länsteatern. Den här berörde mig, verkligen. Vad Andreas Bruce tvingades genomlida under sin levnad är smärtsamt att tänka på och även om ett och annat blivit bättre, är det allt annat än lätt att avvika från normen idag.
Somliga vågar, men långt fler lever i det fördolda, med lidande, sorg och både fysisk och psykisk ohälsa som följd. Vi kan bättre än så här, som samhälle, men framför allt som medmänniskor. Vi får aldrig underskatta det goda samtalet, men framför allt stödet i vardagen.
För en person som inte vågar leva på det vis hen egentligen vill, kan kommentarer som ’jag är med dig’ eller ’hur kan jag underlätta för dig?’ göra all världens skillnad. Och visst vill vi göra skillnad?
När jag skriver det här befinner jag mig i USA och när den här tidningen läses randas valdagen i USA och förhoppningsvis blir Hillary Clinton amerikansk president.
Om hon blir det, är det helt enastående! Däremot är det långt ifrån svaret på allt; USA är ett djupt splittrat land, i termer av etnicitet, klass, värderingar. Trots det, är alternativet långt, långt mörkare. För oss alla.
Heja Hillary Clinton!