För länge sedan hade jag en chef som ytligt sett var väldigt produktiv. Hen hade mycket ofta debattartiklar i alla viktiga nyhetsmedier.
En företagsledare var så imponerad av hens produktivitet. ”Hur hinner hen med allt”? Så kunde företagsledaren fråga om denne chef. Fast företagsledaren sa han eller henne, inte hen.
Hemligheten var att chefen hade en stab med skickliga skribenter. Och att hen egentligen inte ens läste allt som gavs ut i hens namn.
Idag skrivs de flesta debattartiklar inte av ledande personer utan av professionella talskrivare. Särskilt företagsledares artiklar brukar vara ett synnerligen bra betalt knäck att skriva.
Så vänligen låt er inte impas av ledande politikers, företagsledares eller andras skrivkonst!
Det är ingen ny företeelse. Massor av bevingade ord har ofta haft andra upphovsmän (eller upphovskvinnor).
Den brittiske premiärministern Tony Blairs ord vid prinssessan Dianas bortgång, ”Folkets prinssessa”, var myntat av hans talskrivare.
President John F Kennedy fick pris för en bok som sannolikt hade en proffsförfattare.
Och Kennedys berömda ord i Berlin, ”Jag är en berlinare”, kom säkerligen från ett ordproffs.
I dag gäller frågan vad EU-kommissionens nya ordförande, den tidigare tyska försvarsministern Ursula von der Leyen, egentligen står i olika frågor och hennes kompetens för jobbet.
Hennes tid som försvarsminister imponerar inte. Enligt experter är den tyska försvarsmakten föga imponerande och få framsteg har skett under hennes ledning.
I sina första framträdanden för EU parlamentet visade hon sig vara okunnig om centrala frågor som klimathoten och föga intresserad av att driva frågorna. Hon riskerade uppenbart att förlora omröstningen. Då fanns risken för ett pinsamt nederlag för det politiska paret Merkel/Macron.
På stört försåg de von der Leyen med skribenter som visste hur EU-slipstenen skulle dras. Och som i Ursula von der Leyens namn lovade att kämpa mot främst miljöhoten.
Men frågan gäller om man ska bedöma Leyen efter vad hon själv sa eller vad hennes säkerligen inhyrda proffsskribenter skrev. Hennes egna ord borde väga mycket tyngre än hennes hejdukars.
Även den andra viktiga EU-posten som chef för Centralbanken, ECB, har fått en tveksam ledning i form av Christine Lagarde.
Hon är för det första inte ekonom, utan jurist, och har klarat det tidigare jobbet som chef för valutafonden tack vare kompetensen hos sin omgivning.
Som finansminister i Frankrike under president Sarkozy gav hon grönt ljus till att betala skurken och Sarkozy-vännen Bernard Tapie fyra miljarder kronor i form av stöd.
Domstolar har dömt hennes närmaste man till ett långt fängelsestraff och hävdar att Lagard varit ”försumlig”.
Den nya EU-kommissionen verkar därför bli svagare än den utgående.
Fil. dr. Nationalekonom