Så kom då valdagen den 9 september. Med rekordhögt valdeltagande, var valdagen sannerligen ett styrkebesked för demokratin. Nu har valurnorna öppnats och kuverten sprättats. Sverige – vi har ett resultat!
Nu ska de parlamentariska hjulen snurra, en regering bildas och utskott väljas. Allt detta finns reglerat i våra grundlagar. Men det är upp till de politiker vi valt att förvalta vårt förtroende och göra bästa möjliga inom de ramar som konstitutionen ger dem.
Jag är in i märgen övertygad om att Sverige behöver en regering som kan samla en majoritet av riksdagen bakom sig. Men, säger någon, Sverige har väl nästan alltid haft minoritetsregeringar?
Ja, så är fallet. Men de minoritetsregeringarna har alltid haft stöd av mer än 175 ledamöter i riksdagen. Ta mitten av 90-talet exempelvis, när Socialdemokraterna och Centerpartiet städade upp i statsfinanserna ihop. Eller mellan 1998 och 2006 när Socialdemokraterna förhandlade budget med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De två senaste regeringarna, Reinfeldts sista mandatperiod och Löfvens första, har båda varit minoritetsregeringar som inte lyckats säkra ett stöd av en majoritet av riksdagen.
Det gör att regerandet tappar den kraft som det hade kunnat ha. Jag tror att det är förödande för Sverige att få ytterligare en minoritetsregering utan majoritetsstöd. Jag tror att det kommer att försvaga den svenska parlamentarismen och leda till att de krafter som ifrågasätter den växer sig starkare.
Därför är det så outsägligt viktigt att våra förtroendevalda nu förvaltar det förtroende vi givit dem – förhandlar med varandra, samtalar med varandra. Det är viktigt av sakpolitiska skäl, Sverige har ett skriande behov av breda reformer på exempelvis skatteområdet, bostadsmarknaden och kommunsektorn. Men det är också viktigt av formpolitiska skäl. Ska vi bevara förtroendet för våra institutioner, för vår riksdag och vår regering, våra politiska partier? Ja, då måste de visa att de kan navigera även i besvärlig terräng.
Så utan att ge mig in i den infekterade diskussionen om vem som ska bilda regering (jag gissar att ni redan vet vad jag tycker), vill jag vädja om detta: folket har i all sin visdom gett politikerna ett valresultat att förvalta. Det kommer vi inte ifrån. Mandatställningen är bestämd av folket. Majoritetsprincipen har vi alla accepterat i grundlagen.
Att låtsas som att valresultatet är ett annat är inte en framkomlig väg. Nu måste alla demokratiska krafter mobilisera för att inte ge Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande över regeringsmakten.