När denna krönika skrivs är det onsdag och dammet efter fullmäktige har lagt sig. Trots en kort dagordning blev det ett långt möte med stor debattlusta.
Principiellt viktiga frågor som vinster i välfärden diskuterades. De olika partiernas ståndpunkter framkom tydligt i debatten. För eller emot fritt vinstuttag i välfärden. I dag går svenska skattebetalares pengar till att bygga skolor i Saudiarabien. De går till stora vinster i amerikanska riskkapitalbolag. Att inte ens se problemet i detta är för mig oförståeligt.
Men på Gotland har vi också fantastiska verksamheter i privat regi där elev- och brukarintresset går före vinstintresset. Så visst uppstår en krock mellan det nationella och lokala perspektivet. Ett perspektiv som inte lyftes i debatten var det för mig centrala elevperspektivet.
Sverige är en kunskapsnation. Vår välfärdsstat och vår konkurrenskraft står och faller med vårt skolsystem. Dagens system med fri etableringsrätt och fritt skolval skapades på 90-talet.
Frågan jag ställer mig är om skolan under denna tid blivit bättre?
Är elever bättre rustade idag än förr att fortsätta bygga framgångssagan Sverige?
Med de rapporter som haglat över oss senaste åren om fallande kunskapsresultat förefaller svaret på frågan vara nej.
Dagens system ger inte Sverige bästa förutsättningar att även i framtiden leverera produkter av världsklass, forskningsinnovation som skapar välstånd och välfärd. Vi ser istället en skola som skapar segregation, där föräldrars utbildningsbakgrund har blivit den enskilt viktigaste faktorn för hur väl elever lyckas.
Svenska skolan klarade sitt kompensatoriska uppdrag väl förr. Alltså att kompensera för sociala olikheter. Idag förstärker istället skolan dessa. Så kan vi inte ha det. För att komma till rätta med detta måste vi säkerställa att de pengar som skattebetalarna arbetat ihop också går till välfärden.
Resurserna ska stanna där de är avsedda att verka. Kommer det vara oproblematiskt hela vägen? Definitivt inte. Men vi kan inte stilla sitta och se på när vi har ett stort samhällsproblem att lösa.
Jag kan för övrigt konstatera att de borgerliga partiernas brösttoner om att vi ska titta på helheten gällande idrottsanläggningar innan vi går vidare med delarna och då specifikt förstudie om ny simhall i Visby inte höll i sig så länge. Linjen sprack i förra veckan då en enig regionstyrelse valde att teckna ett tioårigt avtal för bad och idrottshall i Fårösund. Jag har ännu inte sett någon anläggningsstrategi. Men jag är glad att vi nu säkrat bad och idrottsmöjlighet på norra Gotland.