"När var tar sin, så tar jag min och så blir den andre utan. Det var rätt och det var rätt och det var rätt och lagom, att hen fick i ringen gå för ingen ville ha ‘na, fy skam, fy skam,
för ingen ville ha ‘na."
Kanske nynnade de ändå på den här strofen så här i juletid under förhandlingarna om decemberöverenskommelsen.
Politik är kanske inte körsång direkt även om en del hävdar att det är precis vad det är. Det är definitivt bara är ett spel menar allt fler.
Det är knepigt att förstå hur skillnaderna mellan partierna ser ut och vad de innebär. Inte blev det lättare av att riksdagen tvingade regeringen att bedriva en annan politik än den egna. Men nu har septemberöverenskommelsen där vi väljare ställde till det för regeringen ersatts av en decemberöverenskommelse.
Och journalisternas frågor fortsätter att studsa som pingpongbollar. De far upp i luften och när de kommer ner igen har de tagit en annan riktning.
Vad har hänt med den ädla konsten att ställa följdfrågor och reda ut saker och ting?
Istället för att ställa frågor om överenskommelsens egentliga innebörd är det ett himla spekulerande om vem som lurade vem och vilka som snackade ihop det hela och vilka som flyttades till avbytarbänken och vilka som kallades in i deras ställe.
Men journalisterna är inte till för sin egen skull. De ska ägna sig åt folkupplysning och ställa frågor för vår räkning. Som om det inte räckte med spelteorierna så spekuleras det också i vad politikerna egentligen menar med det de säger. Det är de inte betrodda med att klara av på egen hand. Säger de något så dyker det omedelbart upp en kommentator som talar om hur vi ska tolka det vi nyss hörde.
Hur har det kunnat bli så?
Anna Kinberg Batra föreföll skadligt mediatränad, skriver KG Bergström och är därmed sanningen på spåren.
Det vi ser är nämligen resultatet av journalister som utbildar sig i konsten att fråga ut politiker och politiker som utbildar sig i konsten att undvika att svara på journalisternas frågor. För det stora budskapet i all mediaträning är att det gäller att få fram sitt eget budskap. Så oavsett hur frågan lyder svarar exempelvis Anna Kinberg Batra att "alliansen har en budget som kan bygga Sverige starkt och som gör att jobben växer till". Att ständigt framföra sina politiska oneliners anses leda till framgång. Det gäller att trumma in i väljare några enkla budskap och inte schabbla bort det genom att svara på frågor.
Det måste till lite vassa följdfrågor och inte bara en beskrivning av hur den politiska spelplanen ser ut sedan förra gången någon flyttade en pjäs.