Början av ett nytt år brukar kännetecknas av nyårslöften och förväntningar på det nya året. För oss som medborgare är 2018 ett särskilt viktigt år – vi har ju i år rätten och skyldigheten att välja de som ska företräda oss i våra politiska församlingar.
Och det här valåret blir en särskild prövning – för våra demokratiska institutioner och för det anständiga politiska samtalet. Främmande makts ambitioner att påverka andra länders valrörelser har vi sett tydliga exempel på i bland annat USA, Frankrike och Tyskland. Genom att bygga en infrastruktur av automatiserade fejkkonton på sociala medier, och aktivt sprida desinformation, kan polarisering och splittring öka.
Det finns ingen anledning att tro att Sverige skulle bli undantaget. Det kommer att kräva mycket av oss som privatpersoner, av traditionella medier och av sociala medieföretagen själva. Det kräver långt mycket mer än bara källkritik – vi måste betrakta detta som organiserade försök att destabilisera det politiska systemet.
Den nya myndigheten för psykologiskt försvar som kommer att inrättas, kommer att bli väldigt viktig i kampen mot desinformation.
En valrörelse brukar ju också vara så beskaffad att kortsiktiga konflikter premieras framför de långa resonemangen. En ödmjuk önskan vore att vi på allvar kan diskutera välfärdens framtida organisation och finansiering. Det är inte tillräckligt kärnfullt för att få plats på en valaffisch, men det är i detta som den stora politiska konflikten framöver ligger.
Låt mig ta några exempel.
Styrningen och organiseringen av välfärdssystemet. Vi har i dag en administrativ indelning i Sverige som inte har ändrats i takt med att de demografiska förutsättningarna runt om i landet har förändrats. Vården, skolan och omsorgen arbetar dessutom i styrsystem som bygger på kontroll, ökad administration och stuprör, snarare än tillit, effektivitet och utrymme för professionerna att utöva sina yrken.
Lägg till detta att Sverige har en av de mest radikalt avreglerade välfärdsmarknaderna i hela världen. I inget annat land än Sverige kan riskkapitalbolag bedriva skolverksamhet och göra miljonvinster – med fri etableringsrätt.
Det här kommer att kräva stora välfärdspolitiska ambitioner – och framförallt förmåga att genomföra dem. För det krävs starkt parlamentariskt blocköverskridande stöd och kompromissvilja.
Jag är övertygad om att en socialdemokratiskt ledd regering är en förutsättning för att få till stånd en sådan förändring.