”De drar ner en i källaren på SKL och där sticker de in en spruta i armen där det står kommunalt självstyrelse så man aldrig ska glömma eller svika den principen”.
Så berättade en politiker som precis kommit in i styrelsen för SKL, Sveriges kommuner och landsting, om hur han upplevde sin första kontakt med denna mäktiga organisation.
Kommunalt självstyre bygger på idén om att det är de lokala medborgarna som vet vad som är bäst för dem. I Sverige finns en tradition av kommunalt självstyre som går tillbaka till äldre medeltid.
Fast uppslutningen bakom det kommunala självstyret vacklar betänkligt. Ibland passar det och ibland passar det inte att hänvisa till den.
Jan Björklund (L) exempelvis har en mycket flexibel syn på när det är viktigt att ha närhet till medborgarna och när det är mindre viktigt.
När det gäller skolan så tycker han att man har lämnat över den till ett gäng oproffsiga amatörer i kommunerna. Skolan borde därför förstatligas så att skolans framtid istället avgörs av förtroendevalda som har långt avstånd till medborgarna.
Björklund och hans liberaler kommer emellertid att säga nej till förslaget om storregioner. Det blir för långt avstånd mellan medborgare och förtroendevalda anser de.
Skolan har alltså allt att vinna på att avståndet mellan medborgare och förtroendevalda blir så stort som möjligt. Sjukvården har allt att förlora på det.
Han har heller inte någon tillit till de lokala politiker som skulle fatta beslut om användandet av hamnen i Slite. Det är väl bara för Löfven att snabbt som ögat sätta ner foten och tala om för de lokala partikamraterna vad skåpet ska stå. Att det var kommunen som ägde frågan kan man väl strunta i, tyckte han.
Det är ju inte lätt att vara väljare heller. Det krävs en hel del jobb för att man ska kunna hålla reda på både vilka konstellationer som styr och vilka frågor det är som avgörs av riksdagen, kommunen eller landstinget.
Det är gott om frustrerade ministrar som ska stå till svars för vad de självstyrande kommunerna och de självstyrande landstingen har för sig eller inte har för sig.
Ministrar kan inte lägga sig i frågor som kommuner och landsting äger. Men på något sätt tvingas de ändå agera när det blir riktigt illa. Annars får de skämmas när media trycker på. Att skylla på någon annan går inte hem i politiken.
Så när självstyret inte levererar politik som håller måttet så uppfinner regering och riksdag olika sätt att ingripa genom extra miljarder för att korta köerna i sjukvården, för att lyfta lärarna och för att klara välfärden.
Så på de sprutor SKL använder idag står det nog, det kan vara viktigt med kommunalt självstyrelse fast bara ibland.
God jul önskar jag er.