När jag var barn var en drake en osande ilsk jätteödla med ett stjärtparti som andades ondska och fara.
Draken satt ovan korvalvet i Hemse kyrka synlig för barnaögon. Den kröp fram över stenväggen.
Sankt Göran till häst, klädd som en medeltida riddare, stack sitt spjut i draken. För att rädda jungfrun eller staden enligt legenden. Blod droppade.
Under den döende draken hängde Kristus korsfäst. Blod droppade.
Skinka och risgrynsgröt väntade efter julbönen och förhoppningsvis en julklapp.
Idag är draken inget annat än ett nytt affärskomplex, en ny varukedja ”en stark drake” för ytterligare köpfest, som om vi aldrig får nog.
Tillväxten har blivit gränslös och få tänker på att resurserna i världen, eller under jorden är ändliga.
Du och jag lever en pytteliten tid på en jord som skall fortsätta att föda inte bara en generation utan alla kommande generationer och världens alla djurarter.
Var finns dagens Sankt Göransöner? De, män som kvinnor, som har mod att hejda den globala kapitalism och det eviga suget efter penningen. Penningen som styr allt.
I denna juletid vi nu lämnat bakom oss med Black Friday, köprush och reor, hur många som fäktade runt, tänkte på fördelningspolitik eller klimatmål?
Innan den jul som kom och gick, deklarerade jag att jag inte hade för avsikt att köpa några julklappar till någon familjemedlem.
Jag såg protesterna som var på väg, men som avstannande innan de runnit över läppen.
Den klapp jag skulle ha önskat eller nyårsgåva är ett nytt knä och en remiss till en reumatolog.
Utväxten på mina värkbrutna fingrar skaver upp sår på motsatta fingrar.
Vårdcentralen i Slite är inget enkelt ställe att närma sig idag, när en fast läkare gått i pension.
Den bromskloss som remisser utgör till vårdenheter på sjukhuset i kombination med springdoktorer som knappast läser journaler, är en åldrande befolknings största stötesten.
Det stör mig hur den nya politiska regimen helt i onödan kan kasta bort skattepengar på avgångsvederlag till en sjukvårdsdirektör.
Man blir urless på alla tunna förklaringar.
Bristerna i sjukvården av idag är inget som uppstått under de fyra sista åren. De fördjupades redan med den borgerliga regeringen.
Läkarbristen har läkarna själva skapat genom att över åren hålla nere antal utbildningsplatser för att vidmakthålla sina egna höga löner. Alla vill ha sitt.
Frågan, vad man kan ställa sig, är om de nya regionråden och direktörerna, gubevars, tänker höja sina löner eller som i Skellefteå sänka dem?
Gott nytt år och klapp, klapp tillönskas alla läsare!