Den 26 maj är det val igen? Ja, nu om ett annat parlament, Europaparlamentet, och i år är det fem år sedan vi senast röstade fram våra då 20 och nu sannolikt 21 svenska representanterna till parlamentet. En fler än för fem år sedan eftersom britterna på grund av Brexit inte ska ingå i det nya Europaparlamentet. Men valdeltagandet i detta parlamentsval var 2014 nästan hälften – 87 mot 51 procent – jämfört med till våra svenska riksdagsval. Blir det ungefär samma eller fler utnyttjar sin rätt att avgöra vilka som ska vara svenska folkets 21 representanter i nya EU-parlamentet? Ja, det återstår att se. I det snart avgående EU-parlamentet ingick fem ledamöter från S, fyra från MP, tre från M, två från populistiska SD, en vardera från KD, C, V och Fi. Hur det går nu får vi väl se.
Men än kampanjarbetet i viloläge. Så i väntan på detta kan det vara läge att “läsa på” om EU och vad de egentligen gör där i Bryssel. En god sådan hjälp får den intresserade av den före detta EU-parlamentarikern Göran Färm, S, som satt i EU-parlamentet i 13 år och nu har sammanfattat sina erfarenheter i den drygt 360 sidor tjocka “Ett bättre Europa” (Premiss förlag). Boken är en personlig beskrivning, en mix av EU-historik om varför Sverige efter mycket tövan ändå gick med, varvat med självbiografiska återblickar från såväl inrikespolitik – bland annat S-kongressdebatten 1993, Ingvar Carlsson-regeringens EU-ansökan, folkomröstningen, Sveriges EU-inträde 1995 – som från Färms egna upplevelser och intryck från EU:s regionalkommitté, parlament och det snåriga processandet med EU:s långtidsbudget.
I bokens sista kapitel ger Färm en del förslag på “en offensiv socialdemokratisk Europapolitik” - om behovet av ett bättre och effektivare fungerande EU, ökat fokus på investeringar och utjämning av klyftorna mellan rika och fattiga regioner inom EU samt skärpta krav – och kännbar bestraffning vid missbruk av EU:s strukturfondsmedel. Men Färm – med sin LO-kanslibakgrund – kunde också problematiserat lite mer kring åtgärder mot social- och lönedumping vid offentliga upphandlingar, falska egenföretagare med F-skattsedel som anlitas från andra EU-länder vid bygg- och anläggningsjobb, lastbilstransporter (med det omfattande missbruket av cabotageregelverket) och vad Sverige på dessa punkter kan lära av exempelvis Finland, Nederländerna, Tyskland. Och Sverige kan inom vissa branscher med låg och sjunkande organisationsgrad behöva överväga att allmängiltighetsförklara kollektivavtalen, som Finland och Norge gjort.
Dock är det färska utstationeringsdirektivet för “schyssta jobb” vid anlitande av annat EU-lands arbetskraft ett gott första steg för att värna svenska kollektivavtalet. Läs också gärna LO:s färska “valplattform – val till Europaparlamentet 2019”