Afrikanska ledare vill inte gärna lämna sin post vid utsatt tid. Det gör inte Jacob Zuma heller, Sydafrikas nuvarande president, till skillnad från Nelson Mandela som avgick efter en enda tidsperiod för att umgås med sina barnbarn.
Zuma, som har mängder med fruar, barn och barnbarn, biter sig fast på sin presidentpost. Han berikade gärna de sina på statens bekostnad men släppa makten idag för att rädda ett ANC som är på väg att krackelera, det gör han inte frivilligt. ANC:s öde struntar han i.
I början på januari blev Zuma, utbuad av sina egna ANC anhängare, när partiet firade sin 106 åriga födelsedag. Dagen tillhörde den nyvalde partiordförande Cyril Ramaphosa, som förhoppningsvis kommer att tillträda presidentämbetet 2019. Men dit är vägen lång.
Ramaphosa i sin tur använde dagen till att tala om att stärka de rättsligt inbyggda institutioner inom konstitutionen som är till för att ställa politiker och tjänstemän till ansvar. De funktionerna har genom presidentliga tillsättningar försvagats till ett intet. Det gör att Zuma kan sitta kvar som president även om han numera är försvagad, trots de 783 korruptionsanklagelserna han har hängande över sitt huvud.
Eftersom Zuma valde att stanna i stället för att avgå vid partikongressen i december, pågår nu en maktkamp som sönderdelar ANC fullständigt. Av “de top six” som styr partiet är hälften Rhamaposa anhängare, resterande Zumavänner.
Ramaphosa, som vill skapa ett enda maktcentrum, tassar på tå kring en avsättning av Zuma, för att minska risken för partisplittring. För NEC, centralkommittén, är frågan hur man ska hantera en frivillig avgång av Zuma så snart som möjligt.
Zuma har som villkor satt att hans exfru Dlamini-Zuma i så fall skall väljas som interim president och att vissa av hans ministrar skall kvarstå i ämbeten som energi och statssäkerhet. Villkoren har partistyrelsen sagt nej till.
Partistyrelsen har försökt förmå Zuma att utan förödmjukelse kliva av presidentposten i god tid innan valkampanjen för valet 2019 startar. I veckan skulle det sydafrikanska parlamentet öppnas med det ordinarie talet till nationen, som presidenten ger varje år. Talet har skjutits upp av partiledningen.
Zuma i sin tur tar sig igenom alla svåra stunder med ett gnäggande skratt, ett hån mot folket. På måndagen krävde han tre månaders respit. I stället väntas han bryskt avskedas. Om så sker måste Sydafrika välja en ny president inom 30 dagar.
Uppstår en Ramaphosa era, kommer minnet att kvarstå att ANC, det regerande partiet, svek folket alltför länge genom att inte ta itu med en korrupt president, trots alla bedrägerier och en konstitutionsdomstol som fällt honom.