Att segla under falsk flagg har blivit en populär sysselsättning bland en del politiska partier.
Om man har en politik som inte faller väljarna på läppen kan man alltid låna det som uppfattas som en mera populär politik från något annat parti.
Men man snor inte det politiska innehållet rakt av utan man vill förknippas med de positiva signaler som omgärdar vissa begrepp.
Jimmie Åkessons parti är mästare på att kidnappa begrepp som är populära.
Sverigedemokraterna säger sig exempelvis vara ett arbetarparti som vill återupprätta folkhemmet.
Det räcker med att kalla sig arbetarparti för att få åtminstone några att tro att man också på riktigt är ett parti för arbetare.
Det är ett trick som de hämtat från Moderaterna som använde den modellen på den tiden de var de ”Nya Moderaterna”.
Nu har de återgått till att bli de gamla Moderaterna och då föll det där med arbetarparti bort.
Begreppet folkhem har också en positiv klang.
Folkhemmet i sin ursprungliga form, den som förre statsministern och socialdemokraten Per Albin Hansson lanserade, byggde på följande grundpelare.
”Det goda hemmet känner icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”
Ingenting av detta stämmer in på SD och deras politik.
Tvärtom så vimlar det av kelgrisar och privilegierade som ser ner på andra och ”likhet och omtanke” är inte precis det man förknippar med SD. Men försöka duger.
Med bästa vilja i världen har det inte gått att förknippa KD med feminism.
Nu gör dock Ebba Busch Thor ett tappert försök att kidnappa begreppet feminism. Det gör hon samtidigt som hon ger feminismen ett helt nytt innehåll.
KD-feminism innebär att alla beslut om hur livet ska levas ska avgöras av familjen vid köksbordet.
Familjen är enligt KD ”den viktigaste gemenskapen och den grund som samhället står på.”
Kvinnor ska därför slåss för sin sak inom familjens ram utan att lagstiftarna ska lägga sig i.
Det har hittills inte gått något vidare bra att bedriva kvinnokamp vid köksborden.
Någon allmän och lika rösträtt hade ju inte varit möjlig om riksdagen hållit sig borta och låtit rösträttskampen avgöras i köksregionerna.
Var hade kvinnor befunnit sig nu om inte staten hade ingripit och avskaffat sambeskattningen, infört föräldraförsäkringen, aborträtten, kvinnlig rösträtt och kriminaliserat våldtäkt i hemmet?
Jo, kvinnorna hade suttit kvar, fast förankrade vid köksborden.