När vi nyligen lämnat 2017 bakom oss passar det sig väl med en liten summering av året. Det har varit ett omvälvande politiskt år i Sverige.
Arbetsmarknaden och ekonomin har utvecklats starkt och statsfinanserna är i gott skick. Reformutrymmet möjliggör satsningar på vården, skolan och tryggheten.
Samtidigt har det politiska landskapet skakats om. Bland annat efter utvecklingen kring Transportstyrelsen, med efterföljande regeringsombildning, Anna Kinberg Batras avgång och Moderaternas genomklappning, Sverigedemokraternas begynnande opinionsras och ideliga skandaler.
Det blir onekligen mycket spännande när vi går in i valåret. Men vid sidan av kampanjandet ska det dagliga politiska arbetet fortsätta bedrivas. Jag ser fram emot en vår i Sveriges Riksdag där vi kommer att arbeta hårt för en sammanhållen landsbygdspolitik och bättre trygghet för alla löntagare.
I mellandagarna har jag börjat arbeta mig igenom Philipp Bloms bok Fracture – en utmärkt reportagebok om kultur och levnadsförhållanden i väst mellan 1918 och 1938. Parallellerna till vår tid är många.
Den politiska instabiliteten med tre politiska block – ett konservativt, ett liberalt och ett socialistiskt – och svårigheterna att samla majoriteter i parlamenten. Den rusande ekonomin, samtidigt som stora strukturella hinder utmanar samhällsmodellen. Den tilltagande upprustningen och ökande anspänningen mellan världens länder.
Men också många av de positiva förändringarna liknar varandra. De stora teknologiska förändringarna på 20-talet, i industrin och i det egna hemmet, motsvaras i dag av den tilltagande digitaliseringen och automatiseringen. Både i våra hem och i näringslivet.
Detta ger enorma ekonomiska och sociala konsekvenser som omdanar samhället och hur det är organiserat.
Nu tjänar det ingenting till att vara domedagsprofet – nog är vi bättre rustade att möte vår tids utmaningar än vad samhället var på 20-talet. Vi har ju, exempelvis, inte genomlidit ett uppslitande världskrig.
Så vi ska snarare betrakta detta som en stor möjlighet. Nu kan vi utveckla vår samhällsmodell för att kunna erbjuda den trygghet som krävs i en tid av stor förändring.
Att ha en stark välfärd och ett starkt grundskydd för alla medborgare är en förutsättning för att de ekonomiska omvandlingarna inte ska leda till stora splittringar och växande extremism. Detta är tiden för en solidarisk samhällsmodell, med starka socialförsäkringar och möjligheter till omställning.
Det går att vara fanbärare för ett optimistiskt budskap i en dyster tid – men det kräver politiskt mod.