Nu vet jag vad ett matland är. Jag for till Lissabon för att besöka mitt barnbarn som studerar där på Erasmusstipendium, en dörr som EU öppnat för de generationer som kom efter mig. Lissabons krogar och matställen var ofta små, mörka, inredningsmässigt liknande 30-tal. Middag intas sent, ingen restaurang öppnar före 20. Innan öppningsdags sitter personalen synlig vid gästernas bord lugnt ätandes, innan kvällsskiftet tar vid.
Men väl inne rasande god mat vad man än valde och rejäla portioner. Det fanns en variation från tapas, till fisk, skaldjur och kött. Och deras yoghurt var som en dröm av lätt vispad grädde. Gudomlig. Detta att beställa in många olika rätter som dök upp en efter en, är så sydländskt men gör att man medan man delar på maten, samtalar om vad man äter och vad som komma skall. Precis som på franska landsbygden där hantverkarbilar lunchtid visar vägen till det bästa matstället, vittnar köer utanför det minsta lilla matställe om var man skall inta sin kvällsvard eller söndagsbrunch. Har man inte förbeställt får man ingen plats på ett matställe med 6 bord och personlig service. Hur det kan gå runt kan man fundera på. Äter man gott och har trevligt sällskap går man inte i brådrasket även om folk står utanför och trampar.
Inte en laxskiva i sikte. Och ingen lax med laxlus. Jag är så trött på all matlagning och halvfärdig mat. Samma delikatesser vecka efter vecka i affärsdisken. Laxröra, kräftröra eller Skagen. Det enda gångbara i huset är inlagd strömming eller enrisrökt korv. Den smaken slits inte ut.
Det är inte vad kunden kräver som gäller. Vår matkultur styrs av produktion och produktionskostnader. Nu är vi vid Orwells skrämmande framtidsvision 1984. Nyheten att Kina infört en förbättrings app för kunder får mig att skaka invärtes. Staten vill veta inte bara ditt konsumtionsmönster utan också ditt uppförande beteende. Kinesen får poäng för gott uppförande och tillgång till speciella tjänster efter poäng, en stjärna i himlen eller slippa deposition för hyrbil som exempel. Uppför du dig illa som medborgare enligt staten, köper risvin förlorar du poäng och får samtidigt vetskap om, att du inte duger som du är. Denna app skall inom 2 år införas för 1.2 miljarder människor i Kina. Du kan inte undkomma digitaliseringens baksida längre. När staten utkristalliserat vilka människor som i de styrandes ögon beter sig illa, vad händer med dessa människor? Blir de tvångssteriliserade, satta i arbetsläger, utnyttjade som donatorer?
Inser människor världen över vad slags samhälle de med Iphone i hand raskt, som skållade råttor springer mot?