Vilka orakel de är ändå Margit Silberstein, Mats Knutsson, Ulf Kristoffersson, Helena Gissén och de andra politiska kommentatorerna. De vet så mycket mer än alla andra, inklusive de politiker de recenserar, om vad som egentligen händer i politiken och varför. Här sitter vi framför TV:n och lyssnar på vad Stefan Löven,Jan Björklund, Gustav Fridolin och andra har att säga.
Men de hinner knappt avsluta sista meningen förrän det dyker upp en politisk kommentator i rutan och talar om för oss vad de egentligen sa. För att en politiker skulle säga precis det hen menar och inte ha några dolda motiv förefaller vara en helt orimlig tanke? I alla nyhetskanaler intervjuar därför en journalist en annan journalist där det fastslås vad som sagts och varför. På så sätt förstärks bilden av att politik bara är ett spel där de egentliga motiven inte tål dagsljus. Med den synen på politik ställs det inga frågor som syftar till att vi ska förstå själva sakfrågan. Under den senaste tiden har vi exempelvis kunnat följa MP- dramat. I sändning efter sändning dras vi in i spekulationer om hur MP ska kunna ta sig ur sin kris. Kaplans olämpliga middagssällskap utlyste krisen men nu verkar Yasir Khan, ordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, vara den mest skyldige. Han ser ut att nästan på egen hand ha lyckats med att få ett helt parti på fall. Orsaken är att han lägger handen på hjärtat när han hälsar på kvinnor. Oklart varför.
Nu har dock statsministern ingripit och slagit fast att i Sverige tar vi i varandra i hand. Det är så vi visar att kvinnor och män är jämlika. Han hade kunnat lägga till att vi också kramas i tid och otid, dunkar varandra i ryggen, gör high five eller pussar varandra på kinden. Förutom att avstå från att ta kvinnor i hand finns det många sätt att visa sin bristande jämlikhetssyn. Man kan medvetet nonchalera någon, titta åt ett annat håll och låtsas att det regnar. Den typen av beteende brukar vanligtvis drabba kvinnor och har många manliga utövare.
Att fnysa, vända ryggen till eller himla med ögonen och le föraktfullt är andra möjligheter som står till buds. Men från och med nu kan man utgå ifrån att varje gång vi tar varandra i handen så är det ett uttryck för att det är två jämlika parter som möts.
Känns ju bra med ett sådant klargörande för jag har skakat hand med många som har en ytterligt tveksam inställning till kvinnor. Rapporterna duggar tätt om att unga tjejer utsätts för kränkande kommentarer av typ könsord när de dömer matcher. Så kan det gå när människor inte tar varandra i handen på läktarna.