Nu har vi ett år på oss att bestämma oss. Under tiden vi funderar kommer det att spekuleras om vem som kan tänka sig att falla i armarna på vem och bilda regering. Det kommer att bli spekulationsträngsel i nyhetskanalerna.
Men om Aktuellt, Rapport och TV4 nyheterna avstår från att intervjua ministrar och partiledare så får man plats med fler nyheter. Intervjuerna är helt överflödiga. Man kan istället gå direkt till Mats Knutsson på SVT och Ulf Kristensson på TV4.
De och andra politiska kommentatorer besitter de färdigheter som en framgångsrik siare och tankeläsare måste ha. De kan avslöja dolda budskap och förutse framtida händelser. De kan därför mera om vad som händer än vad de inblandade kan.
Undertonen i kommentarerna är att politik är ett spel, att politiker alltid menar något annat än de säger och inte ger en korrekt beskrivning av sakläget. Därför måste de, som vet hur det ligger till, hoppa in och korrigera det hela.
Det känns lika absurt varje gång man ser en minister eller partiledare tona bort ur rutan för att ge plats åt en journalist som talar om för oss vad vi nyss hörde ministern säga, vilket kan vara något helt annat än vad vi själva tyckte att vi hörde.
För varför ska vi behöva höra hur Peter Hultqvist tänker om kärnvapen och FN-resolutioner när han uppenbarligen har missuppfattat sig själv?
Att vi skulle kunna värdera vad politiker säger alldeles själva verkar vara ett alltför äventyrligt upplägg för våra främsta nyhetskanaler.
Partiernas förslag svischar snabbt förbi och någon djupare beskrivning av innehållet får vi inte. De anses ha tillkommit enbart av taktiska skäl för att exempelvis frisera arbetslöshetssiffrorna eller locka tillbaka väljare som gått till SD. I ett uppiskat samhällsklimat där falska nyheter frodas så kan vi se fram emot en smutsig valrörelse. Påhittade nyheter och negativa kampanjer försvinner inte av sig självt, de måste bekämpas.
Så här ett år före valet är det därför hög tid för politiken och media att börja formulera kvalitetskriterier som kan höja kvaliteten i den politiska rapporteringen. Det är ju ett populärt verktyg som anses fungerar i alla möjliga sammanhang
Men om debatten fortsätter sakna djup och innehåll så kan man med fördel använda denna lathund för att spara tid:
När ett regeringsförslag, vilket som helst, lanseras kommer oppositionen att säga att det är helt fel tänkt. Om det mot förmodan är rätt tänkt så kommer de att anse att det är för lite och att det kommer för sent . Regeringen kommer då att kontra med att fråga varför oppositionen gjorde något när de själva hade makten.