Den 24 januari 1954 hade vi i Sverige en Frufridag. Lennart Hyland, legendarisk programledare, hade i Hylands hörna utfärdat ett påbud om att alla ”äkta män” skulle stå för allt hushållsarbete såsom städning, disk och matlagning denna dag.
Ett recept på hur de äkta männen utan förkunskaper skulle kunna laga köttfärslimpa lanserades. Köttfärsen tog slut i hela landet. Uppenbarligen fanns det gott om män som inte visste hur man fick i sig mat på egen hand. Förlåt, äta maten kunde de, men inte laga till den.
Är det slut på ”vård av frisk man i hemmet” nu då?
Tveksamt. Allt fler män kan visserligen både äta och laga till maten men det är fortfarande illa ställt med fördelningen av hushållssysslorna, arbetstiden, lönen, pensionerna och tiden med barnen.
När min pappa föddes hade hans mamma inte rösträtt. Nu gick ju den ojämlikheten över med tiden, farmor fick rösträtt och hennes röst räknades precis lika högt som farfars gjorde. I alla fall i de allmänna valen. Fast farfar satsade på facket och politiken, så han låg före farmor i röststyrka hela tiden. Fast det har väl jämnat ut sig nu?
Tveksamt. Alla har visserligen en röst men alla röster hörs inte lika högt och tydligt.
”Hade jag vetat att du var riksdagsledamot hade jag talat med dig” sa Lord Annan till mig när vi i den av regeringen utsedda Radioutredningen besökte London för kunskapsutbyte.
Så länge han ansåg att jag var en kvinna av något obestämt slag behövde han inte besvära sig med att tala med mig nämligen. Har sådana attityder försvunnit?
Tveksamt. Även idag räknas de kvinnor bort som inte nått de beslutande församlingarna.
När Radioutredningen besökte radio- och tv- huset i Wien på väg mot London passade herrarna i utredningen som vanligt på att bada bastu.
Eftersom det inte var fråga om någon varannan damernas på den tiden så jag fick jag axla den rollen på egen hand. När jag gick in i bastun så gick Anders Björk (M) ut, fast jag hade iklätt mig passande klädsel i form av en handduk.
Nu är väl alla rum som var förbehållna män borta?
Tveksamt. I styrelserummen finns den gamla bastutraditionen kvar. Där gör man upp man och man emellan. Fast nu går ingen ut om det kommer in en kvinna i passande klädsel. Det går trots allt framåt.
På söndag är det Internationella kvinnodagen. Då passar vi väl på och tar några fler kliv framåt tycker jag. Vi har trots allt en bit kvar.