Jag är så trött på uttrycket ”vår kultur”. Folkvandringar har burit med sig en sammanblandning av människor, seder och bruk över alla år.
När man talar om en egen kultur blandar man ihop det med sitt hemland, nationalstaten. Mångkulturalism är inget nytt begrepp.
Kristendomen som sådan är en 3 000-årig religion. Och vars seder och bruk vi anammade under förmodat motstånd och byggde kyrkor, på samma sätt som muslimer i dag vill bygga minareter.
Vi bär med oss ord och uttryck ur bibeln som få inser är direkta citat. Men vi använder inte våra kyrkor. Våra fäder, farmannabönderna, hämtade hem inte bara mynt utan också föremål och seder från områden långt ner i Nordafrika.
Det blir inte längre kött och potatis. Vi lagar mat med inslag från världens alla länder.
Alla som vill eller inte vill mota bort den pågående invandringen bör ställa sig den egentliga frågan varför högerkrafter i många länder har en sådan växtkraft idag, inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Auktoritära regimer är heller inget nytt. Tvärt om så är de urgamla. Det är demokratin som är ung.
Den nutida mörkerkraften spreds från Grekland, demokratins vagga, till Spanien, Frankrike och vidare till Ungern, Slovenien, Kroatien och Polen.
Det skedde helt enkelt för att en del människor har det väldigt bra, medan andra kämpar med hyran eller är arbetslösa.
Internet visar på åtråvärda världar. Alla vill ha. Få vill dela med sig.
Vad säger man i Ungern? Vi trodde på EU och att vi skulle få det bättre. Men uppfattar att kapitalismen bara vill se oss som en marknad med billig arbetskraft. Bosnien i sin tur eftersträvar direktdemokrati.
Folk i gemen känner inte att de är representerade i sina parlament. Just nu väljer Torypartiet i Storbritannien inte (bara) en ny partiledare utan även en ny premiärminister. Kan man kalla det för demokrati?
I Frankrike finns en frivillig skara som samlas kvällstid på en plats i något som kallas La Nuit de bois, sprungen ur en teknisk skola som kombinerar kreativitet, hastighet, originalitet och projektdesign.
Under olika paroller som teknik, ekonomi, utveckling etcetera, har man diskuterat vad som bör åtgärdas i Frankrike och lämnat sina förslag direkt till parlamentet.
Det pågår sedan 2007, innan Gula västarna tog över Paris med våld.
Frågar du människor i de forna östländerna varför de demonstrerar för ett bättre liv så svarar de att de inte är representerade i EU-kommissionen eller i Europas centralbank.
EU liksom FN styrs av män, enligt Inga-Britta Ahlenius, ofta med militär eller auktoritär bakgrund.
De länder som vi senare har valt in i det stora fredsprojektet EU har representanter från de tidigare EU-länderna knappast gjort delaktiga i fredsprojektet.