Jag har stor respekt för att det finns åsikter om värnskatten, eller att de 137 kronorna i sänkt skatt hade gjort bättre nytta i välfärden. Jag respekterar också att somliga hävdar att 73-punktsprogrammet är en för långtgående kompromiss. Jag har däremot väldigt svårt att förstå de som hävdar att det hade varit bättre för Socialdemokraterna att gå i opposition, eller som inte ens berättar om sitt alternativ, utan bara kräver ”något annat”. Gud vet att det finns skrivningar i Januariavtalet som jag gärna hade sluppit. Jag är varken anhängare av marknadshyror, värnskattens avskaffande eller översyn av LAS. Jag är dock ännu mindre anhängare av att Sverige skulle ha fått den mest konservativa regering landet haft på decennier, om någonsin efter demokratins införande.
Kompromissande innebär att ge och ta, både för stor och liten, liberal som socialdemokrat. De välfärdsmiljarder som nu tack och lov värnas i de budgetar som föds ur Januariavtalet är varmt välkomna i en sektor som har det outsägligt tufft runtom i landet. Högst nödvändiga insatser i omställningen prioriteras högt av regeringen och dess samarbetspartier, och reformerna är så utformade att de främjar omställning i både stad och land, värnar både jobb och tillväxt.
En föraning om vad vi hade fått med en konservativ regering, bestående av Kd, M och SD fick vi när den beramade servettskissen vann gehör i riksdagen. Skatter sänktes, välfärden prioriterades ned, och alla eventuella tankar om att hålla ihop landet lyste med sin frånvaro, liksom insatser som för bättre klimat och miljö.
Jag får då och då frågor i stil med ”hur kan du som socialdemokrat gå med på att…?”. För mig är svaret enkelt. Alternativet är så mycket värre. Jag vet vilket Sverige jag vill leva i. Det Sverige vi får med Januariavtalet, som dessutom innehåller mängder av socialdemokratiska reformer, är så mycket bättre än det Sverige som de konservativa partierna representerar. Nästa vecka presenterar finansminister Magdalena Andersson (S) budgeten för nästa år. Ett och annat vet vi redan, som att det är ett ansträngt läge, men också en tid av möjligheter, och insatser för ökad sammanhållning. För egen del bygger hela mitt politiska engagemang på arbetet för jämlikhet. Den jämlika tillgången till skola, vård och omsorg, oavsett vad du tjänar, oavsett var i landet du bor. Den budget som läggs på riksdagens bord nästa onsdag för oss närmare jämlikheten. I mitt politiska värv, som riksdagsledamot för Socialdemokraterna och för Gotland är det mycket värt. Otroligt mycket värt.