Jag lyssnade på Hamid Zafars sommarprat i Sveriges radio P1 härom dagen.
Han är pojken från en by i Afghanistan där människor kunde bli prickskyttemål för soldater. Det hände hans farfar.
Hamid Zafar är också den framgångsrike rektorn för den problemskola där han själv varit elev och nyligen utnämnd till årets svensk.
Nu jobbar han som förvaltningschef i en annan kommun.
Hamid Zafar gav inte någon glättad bild av svensk integration. Det var varken snyfthistoria eller hjältesaga, ingen entonigt hurtig lovsång till det Sverige han känner sig som mest samhörig med när han återvänder till Afghanistan.
Men han är ett levande exempel bland många på att det fungerar att blanda folk och kulturer. Precis det som Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor inte tror på.
Jag letar fram citatet igen från Dagens Nyheters intervju lördag 6 juli, eftersom det skrämmer mig lite och jag undrar om jag verkligen läste rätt.
Och jo, det var ingen sverigedemokrat utan Kristdemokraternas partiledare som inte bara dödförklarade mångkulturalismen som politiskt projekt. Hon deklarerade frankt att hon inte överhuvudtaget tror på att vi kan eller ska blanda folk.
Tidningen citerar:
”Men mångkulturalism att man tror att man kan stoppa ihop en massa olika människor och kulturer och blanda ihop det till något nytt, och att det ska fungera, det tror inte jag på.”
Som ung sommarjobbande i äldreomsorgen träffade jag på äldre gotlänningar som tyckte att det inte var bra att blanda folk med olika hudfärg.
Vita ska hålla sig för sig, kunde det heta, från människor som var födda på 1800-talet.
Men det är inte 1800-tal längre. Inte 1900-tal heller. Idag är mörk hårfärg eller ovanlig betoning vanligt, inte minst just i äldreomsorgen.
Svartlockiga stjärngossar, barnmorskor som inte firar jul, chefer med radband, fastande fotbollsspelare och urgutar som älskar kebabpizza, vi har sett det fungera gång på gång att blanda människor med olika bakgrund och kultur.
Det är inget underligt i att en flyktingpojke från Afghanistan blir barn- och utbildningschef i småländska Mullsjö.
Så vad är det Ebba Busch Thor egentligen menar? Att det är fel?
Vi är ett parti, ingen församling, brukar hon säga. Men ett parti som kallar sig kristdemokratiskt måste väl ändå bygga på kristna värderingar. Något verkar ha hänt där.
Det är förstås ett tag sedan, men i min gamla sydgotländska söndagsskola sjöng vi om att Jesus älskar alla barnen på vår jord och att hudfärgen gör detsamma.
Kristdemokraterna har fått nya väljare, säger Ipsos opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Ja, så kan det förstås vara. De verkar i alla fall inte längre tro på Jesus.