Våld i nära relationer är ett stort problem. Det drabbar nästan undantagslöst kvinnor och barn. Män misshandlar och hotar sina familjer och kvinnan måste söka skydd för sig själv och sina barn. De vänder sig ofta till någon av landets kvinnojourer som utför ett fantastiskt arbete med att ge skydd och stöd.
Kvinnojourerna bemannas av ideellt arbetande kvinnor och erbjuder både skyddat boende och annat stöd. De är ett exempel på en mycket väl fungerande, ideell insats till skydd för de svagaste och mest utsatta.
Nu har flera kommuner startat upphandling av skyddat boende och man kan fråga sig om det är nästa område för de stora bolagen som Attendo att gripa sig an. Botkyrka kommun är ett exempel där man ställer en lång rad krav: personal dygnet runt, säkerhetsdörrar, videoövervakning med mera. En sådan upphandling riskerar att slå ut kvinnojourerna varnar Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) i en debattartikel i Dagens Nyheter. Kvinnojourerna, som jobbar på ideell basis, har inte alls resurser för att leva upp till sådana omfattande krav. De som gynnas av upphandling är stora, resursstarka företag.
Man kan med fog ställa sig frågan varför man tror att kvinnojourerna lämpar sig för marknadslösningar och varför man ska utsätta dem för konkurrens. Det finns andra sätt att skapa ett långsiktigt samarbete med kommunerna och en modell är idéburet offentligt partnerskap, en typ av samverkansavtal.
Den modellen förespråkar såväl SKR som Roks, den andra riksorganisationen för kvinnojourer. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) stöder kvinnojourerna och anser att de bör undantas från upphandlingar.
Landets kvinnojourer har i 30 års tid erbjudit skydd och stöd på ett helt oslagbart sätt. Olga Persson, förbundssekreterare i SKR konstaterar ”Det finns inga kvalitetskrav kopplade till kunskap om våld”. Karin Svensson, ordförande för Roks, säger ”De upphandlingar vi har sett bygger inte ens på kriterier som är förankrade i den praktiska verkligheten”.
Det är en skyldighet för landets kommuner att ta ansvar för skyddet av kvinnor och barn men det kan knappast vara en skyldighet att göra det genom upphandling. Det är inga gator som ska underhållas, inga skolbyggnader eller idrottshallar som ska byggas. Det är de mest utsatta, misshandlade och hotade kvinnor med barn, som ska skyddas från våld och övergrepp. De som på ett utmärkt sätt har stått för det skyddet är landets kvinnojourer.
Låt dem fortsätta sitt arbete med fortsatt ekonomiskt stöd och samarbete med kommunerna utan upphandling, de har bevisat sitt värde genom alla år.