Det är livsfarligt att slappna av. Så fort man är övertygad om att vi en gång för alla har tagit ett rejält kliv framåt så kommer det ett bakslag.
För nu ska kvinnorna tillbaka till köket och köksbordet igen. Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson tycker att staten inte ska lägga sig i människors liv utan hålla sig så långt borta som det bara går.
Kärnfamiljen ska, enligt KD och SD, samlas runt köksborden och avgöra exempelvis vem som ska ta hand om barnen och vem som inte behöver göra det.
I decennier har kvinnor suttit vid köksbord och drömt drömmar om nya möjligheter så de vet redan allt om hur det går när man har ett taskigt förhandlingsläge.
Män har exempelvis alltid kunnat arbeta därför att de inte har haft någon anledning att bekymra sig över om det fanns någon barnomsorg eller inte. Barnomsorgen satt på en köksstol bredvid och hon kom inte därifrån hur mycket förhandlingsskicklighet hon än besatt.
Det fanns ingen barnomsorg som gjorde det möjligt för kvinnor att arbeta, det fanns ingen föräldraförsäkring än mindre några pappadagar. Och det var dessutom tillåtet att våldta sin fru, abort var förbjudet och man hade rätt att slå sina barn.
Det var så oerhört mycket som höll fast kvinnorna vid köksborden utan att de hade en chans att välja. Kvinnornas förhandlingsposition var hopplös och deras räddning blev att staten lade sig i. För på 60-70-talen förändrades allt.
Vi fick en föräldraförsäkring av toppklass, papporna fick rätt att vara med sina barn, sambeskattningen togs bort och kvinnors ekonomiska beroende av män bröts. Det blev brottsligt med våldtäkt inom äktenskapet, det blev förbjudet att slå sina barn och kvinnor fick rätt till abort.
Tack vare att man inte lämnade kvinnorna åt sitt öde så förändrades kvinnors möjligheter och de fick en valfrihet de aldrig hade haft.
Alla dessa förändringar har givetvis också varit en frihetsreform för alla män som fick tillgång till sina barn på ett sätt som tidigare generationer män inte hade haft en chans att få.
Och nu drömmer sig KD och SD tillbaka till de gamla ofria och unkna tider där kvinnors liv och frihet begränsades.
Pappadagarna ska bort, det påstådda ”jämnställdhetsflummet” på dagis ska bort, ingen uppdelning av föräldraförsäkringen ska förekomma och gränsen för när abort bör ske ska ses över.
SD leder kampen för en tillbakagång till tider där kvinnor skulle hållas kort. Så de som röstar på SD för att de vill ha en hårdför invandringspolitik kommer på köpet att få en mycket hårdför politik där kvinnors rättigheter och valfrihet flyttar decennier tillbaka.