Det handlar om maktfördelning, och inget annat, när kvinnor förvägras rättigheter.
Det handlar om maktfördelning när DBV:s herrar, De Badande Vännerna, fortsätter att leka i en egen hage, som villkoren i världen inte förändrats.
Man fortsätter att leka på egen planhalva och man blir aldrig vis nog att lägga ner sig själva.
Det handlar om maktfördelning när kvinnors löner fortsatt släpar efter.
Och industrin och näringslivet lever vidare i sina konservativa, säg gammelmodiga, könsrollsmönster.
I industrin är kvinnan ännu underordnad mannen, om hon så kommer med högre utbildning.
Kvinnor nedprioriteras löne- och karriärmässigt i arbetslivet, oavsett om de har barn eller inte.
Det handlar om maktfördelning när ett land som Tanzania, som under årtionden har varit stöttats med svenskt bistånd, avstår från social utveckling och fattigdomsbekämpning.
Och som stiftar lagar i raskt takt som öppnar för diktatur.
Överallt i världen försvårar man, i land efter land, återigen livet för kvinnor och kvinnors hälsa.
Det pågår negativa samhällsförändringar framför våra ögon.
Demokratin som sådan är i motvind.
Civilsamhällets rättigheter krymps.
Pressfriheten krymps likaså.
Olika inskränkningar görs.
Det drabbar i första hand kvinnor.
Men också fattiga och kvinnor är oftast fattiga.
Varje land i sig är unikt vad gäller på vilket sätt som man krymper mänskliga rättigheter.
Och omvandlingen styrs av olika strategier i samtliga länder, som har som mål att krympa allt som rör kvinnors och barns rättigheter, kvinnors hälsa, aborträtt eller HBTQ-rörelsen (H = homo, B = bi, T = trans, Q = queer).
Så är det vare sig det gäller USA, Kenya, Tanzania, Turkiet eller Norge.
Många ställer sig frågande till varför det har blivit så här.
Det handlar inte om någonting annat än om maktfördelning, vare sig det gäller religion, politik eller näringsliv.
Man vill ha kontroll, övervakning och bestämmanderätt.
Överallt i världen behöver alla som kallar sig demokrater stimulera lokala förändringsaktörer som är motståndare till auktoritära krafter av alla de slag.
Ställer du inga frågor om varför det blivit så här så fortsätter kvinnors rättigheter att krympa.
Det är dags att kalla saker för dess rätta namn.
Det är dags att inse att begrepp som maktfördelning är det ständiga svaret.