Vi brukar ta efter det som händer i USA sägs det. Jag hoppas att det är fullständigt fel. Men vi måste ändå göra allt vi kan så vi inte hamnar i samma träsk som den amerikanska valrörelsen vadat fram i.
För hatet, tillmälena, politikerföraktet och förenklingarna är på stark frammarsch även hos oss liksom i många andra länder. Man kan bli mörkrädd för mindre.
Varenda en som vill ägna sig åt politik och inte vill löpa gatlopp i pressen tvingas genomgå en omfattande personkontroll. Det går inte att komma dragandes med några ungdomssynder in i politiken. Den som klarar sig utan anmärkning måste sedan räkna med att få utstå ett antal hånfulla omdömen om sin person.
För det vet ju alla, inte alla förstås men väldigt många säger sig veta, vilka slags typer politiker är. De utgör en särskild sorts människor som bara skor sig på skattebetalarna samt sviker sina löften. De bör därför röstas bort så fort tillfälle ges och ersättas av sådana som säger sig veta vad som rör sig i folkdjupet det vill säga ilska, främlingsfientlighet och nationalism.
Så den politiskt intresserade som har lite självbevarelsedrift håller sig borta från politiken och satsar på något där de kan få lite uppskattning.
Så hur ska det gå för de politiska partierna, har de någon framtid?
Det ser lite kärvt ut. Medlemstalen sjunker och det blir allt färre personer att välja på när nämnder och styrelser ska utses.
Så innan vi hamnar i ett Amerikaläge där personangreppen dominerar och ingen vet vilka sakfrågor det handlar om så måste vi visa lite mera omsorg om demokratin. De flesta politiker gör ju ett fantastiskt jobb.
Av den medieutredning som kom i veckan framgår att massor av människor inte har tillgång till lokala medier. Då ökar fältet för ryktesspridning och en skattehöjning kan komma som en total överraskning. Det är viktigt att vi förstår vad som står på spel i politiken. Men även när det finns informationskanaler så är det ibland stört omöjligt att fatta vad som är i görningen.
Exempelvis så vimlar det av artiklar om alla som förlorat rätten till personlig assistans. Ansvarig minister Åsa Regnér säger att lagen inte ändrats, regeringen tycker att det är oerhört viktigt att de som behöver assistans får det men att assistansbolagen använder pengarna till fel saker. Därför måste antalet timmar minska!
Vad det finns för koppling mellan felanvända pengar och antalet timmar den enskilde får går inte att begripa. Löses problemet med felanvändning när någon, trots att lagen inte ändrats, blir av med sin assistans? Det hänger inte bara på väljarna.
Tilltron till både politiken och (S) skadas om man inte kan leverera begripliga svar.