Riksdagsuppdraget har många uppsidor. En av dem är att visa upp riksdagen för vetgiriga besökare; oftast skolklasser, ibland pensionärsgrupper och då och då privatpersoner.
Den 26 april inföll ledarhundens dag och dagen till ära genomfördes i år enligt riksdagsförvaltningen den första guidningen någonsin genom riksdagen med hjälp av ledarhund. Besökare var Christina Järesund-Bolin tillsammans med maken Inge, och guide var undertecknad.
Besöket gick alldeles utmärkt, vi besökte både västra och östra riksdagshusen och gick i trappor och åkte hiss. Vi satt även en stund på plenisalens läktare och lyssnade till arbetsmarknadsutskottets debatt om arbetsmiljö. Allt det här möjligt tack vare ledarhund, som är Christinas ögon.
För mig var det ett oerhört lärorikt besök, där Christina dels uppmärksammade mig på sådant i riksdagens lokaler som inte är tillgängligt för synskadade personer, till exempel saknas punktskrift på flera ställen, men det blev också en nyttig orientering i hur otillgängligt Gotland kan vara för synskadade. Visste ni att Gotlands kyrkor inte är tänkbara besöksmål för Christina? Om hon ska besöka dem, får hon lämna sina ögon (ledarhunden) hemma.
Tack Christina för besöket, det uppskattades verkligen! En viktig premiär för Sveriges högsta beslutande församling!
I samband med firandet av Första Maj fick jag en pratstund med Boy Larsson, som berättade om sitt nästa bokprojekt. Han ska skriva om de gotländska fattigstugorna. Jag ser fram emot att läsa den när den är färdig. Många tar idag välfärdssamhället för givet, utan att tänka på hur nyss fattigstugor - med all den misär och rättslöshet som rymdes inom deras väggar - var en realitet, och framför allt: vilken kamp som ligger bakom att de inte längre är en del av vårt sockenliv.
Att jag applåderar frånvaron av fattigstugor ska dock inte tolkas som att allt är frid och fröjd. Välfärden är så gott som ständigt under attack och klasskillnader finns ännu, i allra högsta grad. Ett stort hot idag är missbruk och fusk med våra gemensamma resurser, att skatter och förmåner hamnar i orätta händer.
Jag längtar dock till den dag då fusk med skatten ses med lika oblida ögon och straffas lika hårt som fusket i socialförsäkringen. Båda är lika illa, och äventyrar båda så väl robustheten som själva tilltron till våra gemensamma system. Att den socialdemokratiskt ledda regeringen steg för steg täpper igen maskorna är välkommet, och ett viktigt steg för att värma vår gemensamma välfärd, och låta fattigstugorna höra det förflutna till.