I den hyllade och kritikerrosade tv-serien på kanalen HBO, Chernobyl, så är det en bit in ett möte med sovjetledaren Michail Gorbatjov och de som fått i uppgift att lösa problemen med kärnkraftsverkshaveriet.
Alla vet nu i efterhand i verkligheten om att kärnkraftsolyckan medförde en kärnreaktion som inte kunde kontrolleras.
Om en allvarlig sådan sker finns risken att en härdsmälta blir så allvarlig att den går igenom bottenplattan med i så fall förödande och långt verkande negativa konsekvenser.
I både filmen och verkligheten gäller det att undvika det om det läget uppstår.
Ett sätt är att kyla ned katastrofplatsen underifrån, efter att ha grävt sig in där. Vilket kan vara svårt i sig att göra.
Och så gäller det att kyla, med ett kylande ämne.
Tydligen är flytande kväve det främsta och lämpligaste för det.
Sovjetledaren frågar, enligt tv-serien, vetenskapsmannen hur mycket flytande kväve som behövs? Vetenskapsmannen svarar: Allt i hela Sovjetunionen.
Bara denna scen visar de omfattande effekter som en nukleär olycka kan medföra och svårigheterna att motverka och lindra dess effekter.
Det sägs att Tjernobylkatastrofen fick Gorbatjov att bli eftertänksam gällande vilka allvarliga konsekvenser kärnvapenbomber, vid användande av dem redan i liten skala, skulle få. Om nu ett haveri som det i Tjernobyl kunde orsaka de här omfattande problemen.
Dessa Gorbatjovs funderingar ska ha lett till hans öppenhet i mötet med USAs president Ronald Reagan på Island senare samma år som Tjernobylolyckan om att rusta ned kärnvapen.
Det kom att leda till en process där ett avtal om det skrevs under och som har gällt och följts fram till nyligen.
Nu är de två parterna på väg att frångå det och inleda framtagande av nya, modernare kärnvapen. Andra länder med kärnvapen omfattas för övrigt inte av det avtal som slöts på Reagans och Gorbatjovs tid.
Det är beklagligt att en allmän upprustning skett, främst av Ryssland om än från en i utgångsläget relativt låg nivå efter att landets militär minskade på 90-talet.
Och det är beklagligt att stormakterna, och en del länder till, fortsätter att ta fram och planera för kärnvapen med syfte att eventuellt använda dem om det skulle behövas militärt sett.
Resurser som nu går till kärnvapen och militär upprustning skulle kunna användas bättre, som att motverka koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen samt motverka sjukdomar.
De som är dessa länders ledare borde agera mer ansvarsfullt. I stället är det snarast tecken på motsatsen som uppvisas. Vill det sig illa räcker inte, som på 1980-talet, det flytande kvävet i ett jätteland till för att, som en av flera åtgärder, motverka den nukleära katastrofen om den trots allt skulle inträffa. Och det i en annan och potentiellt värre skepnad än kärnkraftshaveriet i Tjernobyl.