Var kom alla kajor från? All rabbis, alla rådjur? Och allt kirskål som översvämmar rabatter och trädgårdsland. Kirskål, som kryper in under buskar och träd? Och vart tog ejdrarna vägen. Kuttret av ejderflocken på vattnet under klintkanten vid Tjelderholm ekar tomt. Upphörde. Bara försvann under 90-talet, av ingen saknad. Och hur skall jag kunna skydda storskraken nu utsatt för en grymhet utan dess like.
Naturen övermannar oss. Övermannar mig. Säg inte att det är livets gång. Mänskliga beslut och dumhet gör obotlig skada.
Jag står på gårdsplan tidig morgon. Gässen lyfter just från vattnet i viken, överflyglar mig i en jämn takt på väg till matbordet i myren. Hundratals rabbis pilar runt. Överallt. Stora som små. Fler och fler. Gladeligt skuttande.
De äger världen och jobbar hårt på att fälla alla gårdens urgamla esker. Hålor runt stammen gör trädrötterna ömkliga och sårbara. I trädens kronor pågår ett ljudligt gängkrig mellan kajor och skator. De attackerar storskrakens bon om och om igen. Stjäl dess ägg. Marken denna vår är översållad av stulna ägg. Överallt trasiga skal. Storskraken, denna underbara sjöfågel med en karaktär som kräver respekt, har sina bon i eskernas hålor. Varje år återvänder den till gårdens esker.
Med ypperlig precision värdig en luttrad flygkapten seglar de in i de trånga hålrummen högt uppe i trädens armar för att lägga ägg och mata ungar. Ibland kör de huvudet i stammen och faller omtumlade i backen. Men de ger sig aldrig. Frågan är nu om de kommer att ge upp, utrotas. Inga sjöfåglar på våra skorstenar. Ingen fågelskit på balkongen.
Om inga ägg finns kvar att kläcka, om kajor vinner gängkriget. Vem bryr sig? Det är mossor, lavor och guckusko. Men fågellivet, det sunda fågellivet hur kunde det försvinna, om det inte skett för människohand.
Var kommer alla kajflockar plötsligt ifrån. I 40 år fanns inga. Hur rådjuren tog sig till ön, det vet herrar jägare. Att rådjur skulle ge sig på skogsplantor, det fanns det inte hjärnor till. Det viktiga tycks vara bössan i hand och fjäder i hatten. No problemas. Men rabbisen är problem och den tjänsteman, som tror att myxomatosen är räddningen eller räven, bedrar sig.
Få jägare nedlåter sig till att skjuta rabbis och hålorna i strandmarken, vilka skador kommer de att ge människor och betande djur?
Afrikanska kvinnor lärde mig att det är viktigt att plantera träd, i takt med att giriga bolag hugger ner dem. Jag har planterat björk, tall, kastanj och lärkträd. Lämna träd efter mig skulle vara mitt signum, men vad blir kvar, lite aska, men ingen björkskog.