Liberalerna är mycket upprörda över att Jämställdhetsmyndigheten ska läggas ner. L var pådrivande för att myndigheten skulle komma till. Men nu har deras alliansvänner i KD och M fått igenom en budget i riksdagen där jämställdhetsmyndigheten skrotas. Det ska L göra allt för att stoppa skriver de upprört i en debattartikel.
En mycket märklig upprördhet för dem hade kunnat stoppa planerna på nedläggningen av sitt skötebarn. Det var nämligen L och C som såg till att M och KD fick igenom sin budget i riksdagen genom att de följde en gammal praxis och avstod från att rösta i den slutliga omröstningen. Det hade de kunnat låta bli att göra och då hade de sluppit att förfäras över konsekvensen av sitt handlande.
Inte heller hade Christer Nylander (L) behövt förfäras över ”högerns kulturslakt” om L hade bestämt sig för att byta praxis till en som är mera anpassad till det parlamentariska läget och därmed avstå från att bakbinda en kommande regering med en M- och KD-budget.
För hur kommer det sig att L kan framställa sig som offer för onda krafter när de hade kunnat förhindra detta? Jo, att följa praxis är viktigare än någonting annat. Det är strunt samma vad det får för konsekvenser bara man håller sig till praxis.
Man kan undra över om praxis är något som är inskrivet i grundlagen, är en del av Guds bud eller om det är förenat med fängelsestraff om man bryter mot praxis eller etablerar en ny? Svaret är nej, praxis betyder sedvänja, hävd och tradition.
Det är alltså något som växer fram under en lång tid. Men den regeringskris vi har nu är en unik och en helt ny företeelse. Aldrig någonsin har vi varit i ett läge där alliansen och SD först avsatte regeringen utan att ha någon egen på lut för att sedan rösta fram en budget som bara M och KD stod för.
Samma märkliga låsning som man har till praxis har man på sina håll också till reglementen och policydokument.
Topparna i Unionen åkte till Singapore och levde lyxliv. Det kan man tycka att fackföreningsföreträdare ska hålla sig för goda för.
Men de följde bara sitt resereglemente. Ett reglemente de hade hittat på alldeles själva och som nu förhindrade dem att åka i turistklass och bo på hotell som inte kostade en förmögenhet.
Det är samma sak med praxis, det har partierna hittat på själva och därför står det de fritt att ändra på det. Nu när framtiden kommer allt oftare och inget är sig likt kan vi ju inte leva efter devisen, vi gör som vi alltid har gjort.
Det påminner starkt om det gamla uttrycket, om kartan inte stämmer med verkligheten gäller kartan.