Så kom också denna semester till ett slut. Även om den inneburit en del arbete tuffar nu höstens sammanträden igång. En av höjdpunkterna med semestern för min del är Sommar i P1. Så har det varit länge. Vissa är slätstrukna, andra överraskande och en del lämnar spår som sitter i länge. Men varje år blir jag överraskad hur också de sommarpratare som vid en första anblick kanske inte lockar mest är de jag uppskattat mest. Alla har en historia att berätta och sidor vi inte kände till. Det är vad som gör programmet så fint.
Två av mina favoriter i sommar var dock inga fullständiga överraskningar. Vi är många som under sommaren fått snyfta till Stina Wollters program. En fantastisk, sorglig och samtidigt hoppfull historia. Den senaste tåren som rann nerför kinden var under Marie Nilsson-Linds program. Marie har en sällsynt förmåga att med humor, dödligt allvar, innerlighet och lekfullhet låta sin historia borra sig djupt in hos den som lyssnar. Tack Marie för ditt program, din historia och för att du på ett så vackert sätt låter Josefin fortsätta närvara hos oss.
Hösten kommer innebära ett hårt arbete. De besparingar som alliansen med stöd av Sverigedemokraterna beslutat om, men inte berättat var de ska sparas, ska nu omsättas till praktisk handling. Som beskrivits tidigare motsvarar besparingarna för nästa år för bara sjukvården kostnaderna för Hemse vårdcentral och BVC. Detta samtidigt som den nya politiska ledningen inte tagit några initiativ som kommer sänka kostnaderna, tvärtom. Det visar inte minst förvaltningens egna ekonomiska rapporter där underskotten fortsätter visa röda siffror. Att Gotland, med Sveriges kanske tuffaste utmaningar för sjukvården skulle klara av att ha Sveriges i särklass lägsta kostnadsutveckling tror jag är osannolikt.
Men bakom de stängda dörrarna tror jag att även de borgerliga politikerna ser behovet av mer resurser till välfärden för att kunna bibehålla och utveckla den. Eller åtminstone funderar på hur man ska förmå gotlänningarna att acceptera en försämrad välfärd. Skulle Moderaterna och Sverigedemokraterna lyckas stoppa kostnadsutjämningen i riksdagen kommer Eva Nypelius (C) att tvingas höja skatten. Jag tror att det är skälet till att åtminstone centern varit försiktiga i sin kritik av vårt förslag om skattehöjning. Att vi socialdemokrater föreslår det redan nu är ingen slump, det ligger ett analysarbete bakom och vi vill ge rätt planeringsförutsättningar för våra verksamheter. Nypelius räknar kallt med att staten kommer till hennes räddning. Jag hoppas att det blir så och är stolt att tillhöra ett parti som ser regionernas och kommunernas behov och prioriterar dem före skattesänkningar för de som tjänar allra mest.