Det ohållbara arbetslivet måste bli hållbart. Det låter självklart, särskilt sett i ljuset av att det blir alltmer vedertaget att vi som befinner oss mitt i arbetslivet måste arbeta längre än till 65 år, för att överhuvudtaget ha någon pension att leva på.
Jag är en tillskyndare av ett längre arbetsliv, sett till att vi lever och är friskare längre i dag. Men, jag är också smärtsamt medveten om att både hälsa och livslängd fortfarande är en klassfråga och att ett långt yrkesliv kan te sig självklart för en pigg vd, medan en undersköterska som arbetar ”långpanna” frågar sig hur hon ens ska orka till 65 år. Det här måste vi ta på allvar.
Ett viktigt verktyg i det hållbara arbetslivet är Arbetsmiljöverket. Sedan tillträdet har regeringen Löfven tillskjutit rejäla resurser, efter magra år under borgerligt styre. Men, ännu mer behövs, för att förverkliga det hållbara arbetslivet. 150 inspektörer har anställts, men det behövs ännu fler. Varför? För att säkra funktionella och trygga arbetsplatser! Även om vi nått långt, förekommer det fortfarande att arbetstagare inte kommer hem från jobbet - medmänniskor omkommer i tjänsten! - och fortfarande slits och slås medmänniskor obönhörligen ut från arbetslivet redan i ung ålder, somliga riskerar att aldrig komma igen. Det här har vi helt enkelt inte råd med, varken medmänskligt eller samhällsekonomiskt!
De stressrelaterade sjukdomarna ökar lavinartat och för att stävja den utvecklingen och rädda fler kollegor (eller oss själva från att brännas ut), måste vi värna de resurser som gör skillnad i arbetet för det hållbara arbetslivet.
Därför är jag genuint oroad inför ett eventuellt regeringsskifte, inte som en ryggmärgsreflex, utan baserat på vad vi vet från tidigare borgerligt regeringsinnehav. Personalstyrkan på Arbetsmiljöverket minskade med hela 35 procent mellan 2006 och 2010 och inspektionerna blev naturligtvis färre. Därtill lades Arbetsmiljöinstitutet ner.
Den regering som menar allvar med att alla som kan, ska arbeta, helst långt efter 65-årsåldern, och att arbetslivet ska vara hållbart, kan ganska enkelt bekänna färg. Dels genom att anslå resurser till forskning om stressrelaterad ohälsa (vi vet på tok för lite), dels förbättra förutsättningarna för genomslag för ett av de bättre arbetsmiljöverktygen som står till buds, just ovan nämnda verk. För Sveriges arbetstagare kan ett eventuellt maktskifte få stora konsekvenser för det fortsatta arbetsmiljöarbetet. LO, SACO och TCO har all anledning att hålla ögonen på kommande regering.