Det var många som såg EU som ett fredsprojekt och som därför röstade ja till ett medlemskap för mer än 20 år sedan. Nu verkar denna europeiska skapelse orsaka mycken osämja och stängda gränser i stället för samförstånd och öppna dörrar.
Kommer EU att gå iland med att hantera de stora frågorna om den tilltagande främlingsfientligheten, kraven på stängda gränser, en arbetslöshet som ligger på toppnivåer och ett ekonomiskt elände i många av EU:s medlemsländer.
Men frågan om det svenska snuset ser i alla fall ut att nått sin lösning. Eller så har det inte det. Uttrycket snus är snus om än i gyllene dosor gäller inte längre.
Snus är inte bara snus. Snus smakar också olika. Det tycker EU för sin del är helt okej. Det var då för väl det tycker den snusälskande delen av befolkningen. Men på snusförpackningarna får det inte framgå att innehållet har olika slags smak.
Där sätter EU bestämt ner foten. Ett rent misstag säger de svenska EU-parlamentariker som var med vid snusförhandlingarna och som menar att det visst var meningen att smaken skulle få anges.
Men förhandlingarnas tid är förbi, nu är det juristerna som tar vid. Och de ser inte EU-texter som ett led i någon förhandling utan här är det de nedskrivna orden som gäller. Punkt slut.
Kanske föll det på att det inte finns några snusförpackningar som är stora nog för det snus som av tillverkarna anses ha en lätt rökig tobakssmak med undertoner av tjära, malt, torkat gräs samt mörk choklad. Eller det snus som har en förfinad smak med bergamottolja, te, torkat gräs och inslag av läder.
Charles de Gaulle, fransk general och president, undrade på sin tid om det var möjligt att styra ett land med 246 sorters ostar. Det blir förstås inte lättare när det inte bara handlar om Frankrike och det kommer olika slags snus in i bilden tillsammans med surströmming och allehanda varor som omhuldas i olika länder och som de för en kamp mot EU för att få behålla.
När de stora frågorna hopar sig likt mörka moln på himlen så är det till de snusliknande frågorna vi flyr vilket är ett välkänt fenomen.
Den fråga man inte kommer undan är förstås hur ett Europa i kris ska klara ut frågor som är oändligt mer komplicerade än smakbeskrivningar på snusdosor. Vilket man för övrigt inte heller gick iland med.
I stället för att spela förstafiolen i alla frågor borde EU fungera som ett diskret komp. För det är musiken som får människor att dansa, inte instrumenten. När man dessutom spelar falskt vill man helst logga ur från hela alltet.