När regeringen tog beslut om det uppmärksammade Gotlandspaketet den 31 augusti 2015, pekades flera områden på Gotland ut som Natura 2000-områden. File hajdar, som är en ytterst viktig kalkstensresurs och helt avgörande för den framtida cementproduktionen på Gotland och i Sverige, ingick inte paketet.
Statsminister Stefan Löfven och den tidigare miljöministern Åsa Romson, har klargjort att det inte krävs fler eller utökade Natura 2000-områden på Gotland för att möta EU-kommissionens krav.
Naturvårdsverket fortsätter dock att utreda om det finns anledning att peka ut ytterligare områden på Gotland. Cementa är kritiskt till hur myndigheterna drivit utredningsarbetet och menar att det saknas vetenskaplig grund för att driva processen vidare.
Jag delar Cementas uppfattning. Saken har nu kommit i ett läge där ett utpekande bygger på om marken kan klassas som trädklädda betesmarker eller ej, det vill säga om marken i närtid har betats eller inte. Man upphör inte att förvånas över uppfinningsrikedomen.
Riksintresseutredningens betänkande diskuterades på arbetsutskottet i tisdags. Vi var rörande överens om att vi måste få ett helhetsgrepp över riksintressena. Det finns många riksintressen som överlappar varandra och besluten tas många gånger på myndighetsnivå.
Vi måste få en systematik och struktur på det som är riksintresse och också kopplat till Sverige och helheten. Planlöst inrättande av riksintressen hotar en positiv näringslivsutveckling och då främst på norra Gotland.
Vattenfrågan är avgörande för gotlands utveckling men den är även mycket komplex och det handlar om svåra och dyra avvägningar som måste göras. Södra Gotland rullar nu på med ett avsaltningsverk i Kvarnåkershamn, jakt på fler vattentäkter och att knyta ihop ledningarna så att södra Gotland kan försörjas och därmed också utvecklas. Återstår nu att binda ihop en bra lösning för Visby och norra Gotland. Detta arbete initierades av de rödgröna i Tekniska nämnden för en dryg vecka sen. Viktigt att vi tar ett helhetsgrepp och försöker hitta en lösning där vi kan nyttja kalkbrottens vatten, binda ihop ledningsnäten bättre och i förlängningen kanske kan avstå från dyrt avsaltningsverk i Visby. Vi måste se till hur vi på bästa och mest effektiva sätt löser en långsiktig vattenförsörjning på Gotland.
Alla verkar vara rörande överens om att vi skall ha en markupplåtelsetaxa som bygger på att man hyr per kvadratmeter. Det fiffiga med taxan är att man kan anpassa utrymmet till ekonomin och behov vilket är bra.
Ett antal uthyrare som under lång tid haft en gynnsammare kostnad påverkas negativt om man väljer ha kvar samma utrymme och det är kring detta som debatten står samt det beslutsunderlag politiken fått.