Vi måste ta hand om våra egna först sägs det ofta. Vilka menar man då? Alla de som bor i Sverige just nu kanske eller bara några? Jag vet inte. Det brukar aldrig framgå. Meningen är nog bara att vi ska tycka att det är självklart.
Det är ändå märkligt med tanke på att vi i andra sammanhang med samma självklarhet pratar om att vi lever i en globaliserad värld där gränserna suddats ut och där Sverige är helt beroende av sin omvärld. Vi har ju ingen egen liten svensk ekonomi utan vi har en gränslös ekonomi av handel och utbyte med världens alla länder. Annars skulle det gå riktigt illa för oss.
Det drabbar oss därför direkt och omedelbart när det är krig, fattigdom och elände i världen. Det är förstås bättre att vi gör vårt för att skapa fred och stabilitet än att vi låser in oss i tron att det kan skydda oss. Om Sverige inte bara tar hand om sina egna så ökar också våra chanser att kunna fortsätta leva i ett tryggt land med stabil ekonomi.
Ja men, många pensionärer har det för dåligt invänder någon. Och det stämmer ju. En del pensionärer lever på grön kvist och andra får vända på slantarna utan att det blir särskilt mycket bättre av det.
För så fungerar vårt pensionssystem. Det är konstruerat så att det gynnar en del och missgynnar andra. Och det finns inte någon politisk vilja att ändra på det. Så oavsett om vi hjälper flyktingar eller inte så kommer den som har ett stort pensionskapital och är duktig på att spekulera på börsen att få mer i pension än den som inte har så mycket att spekulera med och som avstår från att försöka maxa pensionen.
Går det dåligt på börsen så går det dåligt för alla pensionärer. Och dåligt för börsen kan det gå när det är kaos och krig i vår omvärld. Bästa sättet att trygga pensionerna är att fortsätta vara ett öppet och solidariskt land.
Ingvar Kamprad och HM-ägaren Persson äger lika mycket tillsammans som hälften av Sveriges befolkning äger tillsammans. Samhällets omsorg om gruppen miljardärer är stor.
Så oavsett om vi hjälper dem som är på flykt eller inte så kommer de att fortsätta att håva in sina miljarder. Den garantin har de fått av oss andra skattebetalare. Inte direkt kanske men via de politiker som företräder oss. Det finns heller inte någon politisk vilja att ändra på det.
Vi och världen hänger ihop och människor blir inte fattiga och arbetslösa därför att vi är solidariska med dem som har det svårt.
Arbetslös blir man när företag läggs ner, flyttar verksamheten utomlands, inte kan sälja sina produkter eller tycker att det är för dåliga vinstmarginaler.
Och det är inkomst och förmögenhetsklyftorna som gör att en del lever på grön kvist och andra får vända på slantarna.