Vi har ett resultat. När denna krönika skrivs är det torsdag och den formella omröstningen om statsminister har ännu inte ägt rum. Men det ser ut som att Stefan Löfven kommer röstas fram av Sveriges riksdag.
Detta genom ett blocköverskridande samarbete med en överenskommelse på 73 punkter som grund. Det är en överenskommelse som i delar är svårsmält för socialdemokrater. Den fördelningspolitiska konsekvensen är inte vad jag hade velat se. Men samtidigt är det viktigt att Sverige får en handlingskraftig regering på plats.
Ännu viktigare är att förstå de olika intressen som riksdagens partier har. Vilken politik de lovat sina väljare att driva och utifrån det göra det bästa möjliga för Sverige. Alldeles för många har i debatten agerat på ett sätt som inte kan anses vara värdigt det demokratiska samtalet. Väljarna gav politikerna en gordisk knut att lösa på valdagen. Jag är säker på att de allra flesta i riksdagen gjort sitt yttersta för att ta omhand valresultatet på ett så bra sätt som möjligt utifrån sitt partis intressen och löften.
Alliansen är nu ett avslutat kapitel, kanske inte främst för att Centerpartiet och Liberalerna gjort en överenskommelse med Socialdemokraterna. Alliansen dog på Ulf Kristerssons presskonferens efter att Annie Lööf lämnat beskedet att man är beredda att släppa fram Stefan Löfven. Att de borgerliga partierna skulle hitta tillbaka till varandra efter den svada bottnat i bitterhet och ilska som Kristersson gav uttryck för är osannolikt. Moderatledarens löften om att vara den vuxna i rummet blev det inte mycket av. Moderaterna har istället påbörjat en ökenvandring högerut med oklart mål.
För Gotland är mycket i överenskommelsen bra, generella satsningar på kommuner och regioner och ett särskilt fokus på vård skapar bättre förutsättningar för oss att arbeta med den välfärd som ligger närmast människor. Klimat och miljöinvesteringar är oerhört betydelsefulla i vår omställning till ett fossilfritt samhälle. Satsningar på utbildning är oerhört viktiga för att fler ska komma i arbete och för att företagen ska hitta rätt kompetens.
Om den politiska vardagen varit turbulent i Sveriges riksdag vet jag inte hur man bäst kan beskriva vad som nu pågår i Storbritannien. Efter att britterna fattat det ödesdigra beslutet att lämna EU har inte mycket gått rätt och premiärminister Theresa May gick ett svidande nederlag till mötes gällande utträdesavtalet. Att utlysa folkomröstning om Storbritanniens framtid i EU kan ha varit det dummaste politiska beslutet sedan kejsar Caligula utsåg sin häst till senator i det gamla Rom. Jag hoppas fortfarande att Storbritannien ska ändra sig. Europas framtid bygger på mer samarbete, inte mindre.