Det är ingen ordning och reda på någonting. Men nu ska det bli ändring på det. Det gamla systemet med oordning och oreda ska fasas ut och ersättas med ordning och reda.
För det finns inte en enda fråga eller ett enda område där det inte från och med nu ska bli ordning och reda. Det ska bli ordning och reda i statsfinanserna, i skolan, i flyktingpolitiken, i vården, i välfärden och i transportsektorn.
Det är dessutom ingen partiskiljande fråga, inget parti förespråkar längre oordning och oreda. Men vad döljer sig bakom begreppet ordning och reda?
Betyder det att lagar och regler ska fungera ungefär som nu men att redovisningen av vad det exempelvis kostar ska bli tydligare eller handlar det om att man ska klargöra hur regelverket fungerar på ett bättre sätt?
Är det så att dessa till synes självklara åtgärder, att bringa ordning och reda, egentligen handlar om att göra stora förändringar i välfärden, skolan, flyktingpolitiken och i statsfinanserna?
För då är det inte längre något för politikens ordningspersoner utan då handlar det om att politiken ska förändras men vi ska fås att tro att det bara är en fråga om att det ska bli lite lättare för oss att få grepp om regelverken.
Så se upp, det är mycket som kan dölja sig under de populära fraserna i politiken varav ordning och reda för närvarande ligger i klar ledning.
Ordning och reda bör för övrigt också gälla de budskap som skickas ut till oss i syfte att få oss att bidra till en bättre miljö. Där finns en del övrigt att önska. Miljöbilspremie fick alla som köpte en dieselbil. Många la sina surt förvärvade pengar på att investera i en miljöbil för att några år senare upptäcka att de är ena riktiga miljöförstörare utan att de riktigt fattat hur det gick till. Det kostar med rätta en slant varje gång vi vill lägga våra varor i en plastkasse, de är farliga för miljön och de hamnar i våra hav och vattendrag. Så de som värnar om miljön gick snabbt över till tygkassar för att nu få läsa att nya studier visar att tygkassar är ännu värre för miljön.
Lite oroande är det också att politiker i allt högre grad säger sig ha varit naiva och inte förstått allvaret i samhällsutvecklingen. Eller så är de yrvakna. Senast var det Peter Eriksson (MP) som kände sig yrvaken inför Facebook skandalen.
Så sammanfattningsvis så bör politiker inte vara naiva och helst inte yrvakna och inte försöka få oss att tro att det bara är ordning och reda de är ute efter när de vill förändra politiken. Sånt ser vi igenom.