Vad tar du med dig? När du efter sömnlösa nätters grubblande eller i hastig skräck bestämt dig för att ni måste iväg, du och de som är dig kärast, vad stoppar du i väskan?
Viktiga papper? Försäkringsbevis, lagfarter och avtal har begränsat värde i ett krigsdrabbat land och en sönderfallande administration. Men det är kanske vad du behöver för att i en framtid kunna styrka dina anspråk. Om ni kommer tillbaka, du måste ju tro det ändå.
En ryggsäck är lättast att bära men resväskan rymmer mer. För visst är det mycket du vill ha med. Om du aldrig kommer hit igen. Nu måste du välja. Ärvda minnen eller varma kläder? Ska ungarna få ta med ett par leksaker eller är det bättre att packa stövlar? Eller ett par skolböcker. Vad orkar de bära?
Ett USB-minne med bilder på dem du inte vill glömma, på utsikten från köksfönstret, på tavlorna du inte kan ta med kan komma att bli din käraste ägodel. Om du hinner och strömmen inte är utslagen och datorn fortfarande fungerar…
Bara ni inte fastnar i ett flyktingläger. Fast det är kanske det enda som finns och bara ni kommer härifrån så. Allt är bättre än denna fruktan. Vad har du mest nytta av i ett flyktingläger, en kastrull eller en extra vattenflaska? Det kan bli sovsalar eller tält, en het sommarmånad eller fem år med iskalla vintrar. Kan pengarna räcka till Europa? Tar de emot oss? Du hoppas på tåg men om det blir öppen båt, eller vandring. Vilka är dina slitstarkaste skor? Du kanske ska ta ett lexikon i alla fall. Hur mycket orkar du bära?
Vågar du hoppas på att någon förbarmar sig över katten? Eller måste den skjutas?
Om bomberna träffar i natt finns kanske inget att packa i morgon.
När du ser dig om med nyckeln i handen, vad är det du ser, vilken bild bär du med på näthinnan. Kanske din barndoms landskap, kanske är det redan främmande. Kanske, kanske får du se det igen. Är det ens någon idé att låsa dörren…