Kvinnor lyfts fram ur skuggan skriver Bofride 19/4 i Gotlänningen och upphöjer bidrag av nedskrivna kvinnogärningar. Radioreportage däremot är färskvara och försvunnet från ena dagen till den andra. Men papper är dött, röster levande.
Under 1980-talet gjorde jag programserier för Utbildningsradion på ön. En serie hette ”Kvinnoliv”. Anna Kajsa Hallgard, berättar om hur hon som kvinna fick rycka in under beredskapstiden. Där finns Elvy Johansson, Barbro Pettersson och Eva Ingemarsson, den tidens kvinnor som blev näringsidkare och ekonomiansvariga på gårdar. De liksom landshövding Torsten Andersson ville knyta ihop jordbruk med turism. Vem minns kvinnorna bakom Näsduken? Eller kvinnorna som ville starta ullindustri under 1980-talet och tampades med motvalls män.
Under förra året överförde jag bandkakor med gotländska röster till datorminnen. Jag fann tio stycken Billie Holiday låtar insjungna av Josefine Nilsson, en intervju med Gunhild Bolander gjord under hennes första månad i riksdagshuset. Mänskliga röster som alla talar för sin tid till skillnad från filtrerad text.
Erbjuder jag detta material till Gotlandica samlingen vid Almedalsbiblioteket eller P4 Gotland så bevärdigas jag inte med svar. Sveriges radio P4 Gotland har inget intresse av att knyta ihop dåtid med nuet på samma sätt som de lokala tidningarna gör. Förstår inte människors behov på ön att sammanfoga inte bara medeltid med nutid utan näraliggande tid med dagens. Igenkänningens kraft, vad betyder inte den. När de första vindkraftverken sattes upp på Näs, var där folkfest. Detta ögonblick finns inspelat. Vad än Sveriges radio P4 Gotland har i sitt arkiv går det till spillo.
Finns inget intresse, försvinner de röster som vid olika tidpunkter var viktiga i öns utveckling av näringar, kultur eller kvinnoliv. 1984 gick en programserie i UR som hette Morgondagens Gotland. Ett tappert försök att skissa öns utveckling 20 år framåt. Lyssnar jag i dag inser jag att mycket lite hänt. Klimatet, stressade grisar, köphysteri och tonåringars rädsla för atomkrig framkommer med tydlighet. Allt som vi ännu diskuterar: maten, spänningen i världen och torkan. Och mitt i alltihopa Bertil Viberg, dåvarande kommunalråd, som förtvivlat utbrister: ”Varför kan gotlänningar inte bli som smålänningar”. Den eviga frågan om gotländsk företagande.
I mina gömmor finns dokumentärer om Flykten över Östersjön 1944 och Baltutlämningen. Gotländska röster som deltog i mottagandet i Slite, vakter stationerade vid Lagerlingen eller personer som kom med någon av båtarna, blev bofasta på ön som Lisa Passvik vars unika vantar hamnade på många gotländska händer. Vem i dag inser att Håkan Loob är andra generationens invandrare.