Idag är det Askonsdag en dag som fått sitt namn efter en kristen sedvänja att strö aska på dem som kom till kyrkan för att bekänna sina synder. De fick lämna kyrkan för att sedan med förlåtelse återvända till den på skärtorsdagen. Och man får förmoda att allt därefter skulle vara glömt och förbrödring uppstå.
Sedvänjan har i dag omvandlats till de mediedrev som ständigt pågår i skandalernas fotspår. Med den skillnaden att den som drivs ut ur gemenskapen, oavsett vad hen påstås ha gjort eller utfört, sällan eller aldrig får förlåtelse. Snarare naglas hen fast vid ”affären”, som via sociala medier läggs på deras nackar som en evig stupstock. De heter Eon, Toblerone, porrklubbsbesök, lägenhetsaffärer…….
Påsk är inte bara ägg, fjädrar och ris. Påsk är minnet av Jesu Golgatavandring. Lidande och uppståndelse. Vi har alla vår egen Golgatavandring på jorden. Skolbarn i USA marscherar för livet mot vuxnas dödliga vapen. Skolbarn marscherade i Soweto mot kolonisatörernas våld och tvång. Skolbarn marscherade mot diktaturens ondsinthet under inbördeskrigets år i Dominikanska republiken. Jag såg gymnasieungdom falla för kulor. Överallt i världen utplånas barn som vuxna av kulor, bomber, gas och sönderfallande städer. För tron på fred i världen marscherade vi under 1980-talet, när missiler placerades ut mellan öst o väst. Oron var stor för ett tredje världskrig. Den oron växer åter.
Var finns fredsupproret bland vuxna i världen idag? Uppståndelse och livet… vem värnar om livet? Dieselbilar och handelstullar är större frågor än diktatorernas frammarsch. Sverige grep in, räddade människor i Chile, när Pinochet med avrättningar kuvade sitt folk. Vem bryr sig nu om alla fängslade i Turkiet? En droppe mänsklighet i oceanen, finns den?
En av få förlåtande män, Mandela, är borta. I hans fotspår kom Erdogan, Assad, Putin, Trump, Kaczynski, Orban, Duterte, Jinping… Hårdföra män. De ger inte sitt liv för världen. Gud skapade människan enkel och rak, heter det, men hon hittar på allt möjligt, konster hon uppför runt guldkalven. Mäktiga män behandlar människan som flugor. Hon slås ihjäl om hon besvärar.
De mekanismer som konstruerats för att förbrödra folken, som FN, EU, AU visar sig vara otillräckliga. Polariseringen blir allt hårdare. Östeuropéerna har aldrig tagit EU:s inträdeskrav på allvar. Rättstat och yttrandefrihet finns inte.
Kristna arv däremot går åter hand i hand med staten. I stället för ett gränslöst Europa springer taggtrådstängsel upp mot grannen. Taggarna som en gång trycktes på Jesu huvud, motar nu Olle i grind. Massinvandring och Brexit sprängde Europatanken. Om något förenar är det inbördes fiendskap.