På söndag riskerar vi att få ett valresultat som kan bli oerhört svårt att leva med. Som ett svart moln över en komplicerad regeringsbildning kommer SD att sväva. Lika svart som de moln av hat och rasism som skymmer ljuset i många andra europeiska länder. 80 procent av väljarna kommer inte att rösta på SD, ändå kommer SD att inneha en huvudroll i det drama som inleds på måndag.
Men politik är ingen lek, det är blodigt allvar.
Varevig dag fattas det politiska beslut som har en avgörande betydelse för våra liv. Ändå verkar det finnas en obegripligt stor mängd människor som tycker att det är rätt tid att vifta bort allt som kräver eftertanke för att kasta sig i armarna på de politiker som står för värderingar som rimligen borde skrämma vettet ur de flesta av oss.
Visserligen blir man mörkrädd när man lyssnar på Jimmie Åkesson men man blir minst lika skräckslagen när man lyssnar på Jimmie Åkessons väljare.
Det där med jämställdhet har gått för långt ansåg en SD-väljare i radioprogrammet Konflikt. På vilket sätt jämställdheten borde vara mindre för att det skulle vara lagom jämställt framgick inte. Men lite ojämställd måste jämställdheten ändå vara menade han och la därför sin röst på Jimmie Åkesson som han ansåg vara en garant för att jämställdheten inte drar iväg. Jimmie Åkesson framstår som en slags idol i SD-kretsar.
Fast i de beslut som fattas lokalt kommer Jimmie Åkesson inte att delta. Där kommer de lokala SD-förmågorna att sitta. Nu precis innan valet rensar SD ut de nazister som står på deras listor. Det blev för jobbigt när Expressen publicerade namn på de nazister som gömmer sig på SD:s valsedlar. De som media inte hinner avslöja innan valet kommer att ta plats i de politiska församlingar där livsviktiga beslut ska fattas.
SD-mannen som tycker att jämställdhet inte får gå så långt så att det blir jämställt tyckte också att han vara tvungen att vakta sin tunga. Det gick inte att säga precis allt vad man tyckte, då kunde man reta upp alla rättvisekämpar.
Detta förhållningssätt är det mest typiska för SD-väljare och deras företrädare. De lägger ner mycket jobb på att försöka få stopp på sig själva så att de inte riskerar att säga sitt hjärtas mening. Det går inget vidare, framförallt inte när de umgås med likasinnade och när de härjar fritt på sociala medier. Då släpper alla hämningar. Då anser de att människor ska skjutas, våldtas, skickas hem, att Hitler inte gjort något ont och att förintelsen inte ägt rum. Det är fullständigt obegripligt att så många människor är beredda att ställa sig bakom detta.
Det här valet är måhända en folkomröstning om välfärden, men det är i lika hög grad en fråga om hur vi ställer oss till de grundläggande frågorna om demokrati och människovärde.