Funkisam, handikapporganisationerna, fick en specialvisning på den nya båten och FUB bekräftar att kupén inte är inredd med dagens höj och sänkbara sängar, utan har samma gamla uråldriga tänk. Det är som det är.
Som jag saknar Korpen. Möjligheten att slussas dit efter olycka eller operation för träningsmöjligheter och lust att leva. Varför omorganiserar man något som fungerar till en avdelning med sju platser på sjukhuset. Det skapar ett lotteri för de inlagda patienterna.
Den gode maken hade en fallolycka. Blir väl omhändertagen. Besöksförbud på avdelning till klockan 13 och samtal till sköterska. Det har jag förståelse för, om telefoner fungerar. Det var stört omöjligt att ringa på mobil eller fast telefon till och från sjukhuset. Omöjligt att skapa uppmuntran. Fara fram och tillbaka till sjukhuset varje dag, bry mig om, försöka lösa telefonproblem. Fiber är ett skit. Täckning över ert område är obefintlig, säger operatören. Jaha, tänker jag men då är det inte tal om tjocka väggar? Men varför kan inte maken ringa från sjukhuset till vår fasta telefon? Regionen har Tele 2, säger någon. Tack gode gud för fast telefon, när man behöver 112. Men sen???
Sjukgymnaster tvingar upp den gode maken i stående ställning och hänger honom på ett gåbord. Bra, tycker jag, även om det skriker av smärta. Det är vi vana vid efter 22 år med stroke och olyckor av alla de slag. Men nu dyker hemvård. Tack men nej. Vi önskar rehab. Maken har alltid hamnat på Korpen en tid vilket gett honom styrka att fortsätta. Själv har jag fått någon veckas andrum innan gåbord och rullstol belamrar huset igen. Löfte kommer om rehab. Men sju platser, det kan ta två till tre veckor.
Varför har man flyttat Korpen, frågar jag sjukgymnasten. Det undrar vi också, svarar hon. Vem har tagit beslutet och varför? Fråga uppåt, svarar hon, vi kämpade för att behålla Korpen.
Fjorton dagar går, så finns en plats på Rehab. Glädje infinner sig hos oss båda. Jag åker in för att möta upp. Ingen flytt, han är kvar. Någon annan lyckost har fått den utlovade platsen. Och hem skall han nästa dag med gåbord och rullstol. Det är som att börja på ruta ett igen. Rullstol med en säger en frisk hand kräver röjning i möblemang från kök till badrum. Och gåbord skall vi inte tala om.
Och det här med arbetsorder se det funkar inte. Att allt skall vara på plats innan patienten anländer hem. Den ena handen vet inte vad den andre gör och vill regionen spara pengar skall man kolla hur arbetsorder i praktiken utförs och hur många arbetstimmar som går till spillo.
Kan någon vänlig politiker däruppe förklara varför man flyttade rehab till sjukhuset? Jag är inte ensam om att ställa frågan.