Politik är inga lätta grejer. Visserligen sa Olof Palme (S) att politik är att vilja vilket ju låter som om det vore tämligen enkelt. Men Stefan Löfven (S) tvingas att jobba under devisen, att vilja men inte kunna, vilket är lite mer svårmanövrerat. Om man ska gå iland med att både vilja och kunna måste man ha en majoritet med sig och det får man bara om man lutar sig mot SD.
Nu säger alliansen att de inte alls lutar åt SD. Fast Moderaterna lutar så mycket så Annie Lööf (C) känner sig manad att kräva ett besked från Anna Kindberg Batra (M) om hur mycket hon egentligen gläntat på SD-dörren.
I brist på svar på den och andra frågor så får den politiska debatten allt större likheter med den politiska konstart som utvecklades i forna Sovjet, kremlologin. Då handlade det om att utifrån ett tunt underlag gissa sig till vad som pågick i de innersta politiska kretsarna i Kreml.
Media fokuserar på det politiska spelet och någonstans i bakgrunden svischar olika politiska förslag obemärkt förbi.
Inte konstigt då att människor inte har en aning om vilket parti som lovat vad. Den senaste undersökningen om vilka vallöften väljarna minns visar att man kommer ihåg löftena om ROT-och RUT avdrag men inte så mycket mer.
Det hela blir inte bättre av att en del politiker tycks vara helt oförmögna att svara på tämligen enkla frågor. De papegojliknande svaren som ges väcker mest förfäran och det är dessutom en fara för demokratin enligt Jan Guillou.
Resultatet blir att det spekuleras om varför de inte svarar. Men även när journalisterna får svar så spekuleras det om vad svaren egentligen betyder.
Birgitta Olsson (L) visade sig ha lite andra åsikter än sitt parti vilket ledde till ett krismöte.
I hela 7 timmar stod ett stort antal journalister sysslolösa och väntade på att krismötet skulle ta slut
När mötet var över lät Liberalerna meddela att man hade lite olika uppfattningar i partiet och att det inte var något konstigt med det.
Men den stora frågan blev om Birgitta Olsson gick på tvärs med sitt parti för att hon ville bli partiledare.
Nej, sa Birgitta Olsson jag vill inte bli partiledare. Men varenda analys i media visade att Birgitta Olsson visst ville bli partiledare.
Lika illa gick det för Anders Danielsson när han talade om varför han slutar som GD på Migrationsverket. Han hade fått ett nytt jobb på Röda Korset som han inte kunde motstå sa han. Men Anders Danielsson slutar av politiska skäl, han har haft för många åsikter och det är inte lämpligt att ha åsikter som rör det jobb man har blev mediernas slutsats.
Så det spelar ingen roll om de svarar eller inte svarar. Spekulerandet tar fart i bägge fallen och ingen vet till slut vad som är korrekt eller inte. Och intresset för politik sjunker.