Efter valet kan vi se en svagare borgerlighet än på mycket länge. När makten inte längre var deras kastade Alliansens starke män in handduken och lämnade Moderaterna vilsna. Väljarna som svek röstade i hög grad på Sverigedemokraterna och analysen som samtliga högerpartier (nästan) gjort verkar vara att det nu krävs mer av SD-ståndpunkter för att överleva.
Ta Kristdemokraterna som exempel. Den 18 december skriver Göran Hägglund på DN debatt: ”Med lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare avslagsprocess för säkra länder kan vi minska kostnaderna utan att inskränka asylrätten”. Det som sägs vara åtgärder för ökad integration blir där nåt helt annat, inte politik för integration utan besparing. Nu har han avgått och vad kan komma nu?
Inom KD finns en rad skrämmande värderingar som pockar på för mer makt. Hägglund har, trots allt, försökt driva KD mot ett mer sekulärt och rimligt parti. Samma dag som han meddelade sin avgång skriver KDU:s förbundsordförande Sara Skyttedal på Expressen debatt: ”På senare tid har en ny grundlags- fientlig rörelse slagit rot i Sverige: Islamismen. Denna rörelse är i dag det största enskilda internpolitiska hotet mot vår demokrati.” Utvecklingen skrämmer.
Folkpartiet lider också av lågt väljarstöd. De verkar ha gjort samma analys som KD och hoppas att hårdare tag och striktare linje i migrationspolitiken ska locka fler. SD har, föga överraskande, redan uttalat sig positiva till flera av förslagen.
Jan Björklund föreslår bland annat tillfälliga uppehållstillstånd, språkkrav, hårdare arbetslinje och försörjningskrav för anhöriginvandring. Också Folkpartiet hävdar att det är effektivare integrationspolitik de föreslår. Utvecklingen skrämmer.
Det är ren och skär populism vi ser från de två minsta partierna i Alliansen. Förslagen leder inte till ökad integration och det är inte heller huvudsyftet. Vi har tidigare avskaffat tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) av skälet att när en känner sig trygg och vågar slå sig till ro börjar det nya. Trygghet och känslan av varaktighet är den enskilt viktigaste faktorn för integration.
Andra politikområden som leder till förbättrad integration är arbetsmarknad, utbildning och politik för företagande och tillväxt. Fokus borde självklart vara på tidiga insatser för människor att hitta vägar till etablering. Basen för det är tryggheten att få stanna.
Vart är Alliansen på väg? När Anders Borg i SR:s lördagsintervju fick frågan om TUT var han tydlig med att det har vi redan haft och det var inte bra. Reinfeldt har också varit tydlig med att det är annat än SD-anpassad politik som leder till förbättrad integration men var kommer M att landa nu? Utan Borg och Reinfeldt lämnas fältet öppet. Det skrämmer.
Centerpartiet är det alliansparti som faktiskt föreslår insatser som bidrar till ökad trygghet och tidiga insatser. Leder denna fråga till splittring av Alliansen? Jag hoppas det, för får vi ett stort genomslag av den politik som lägger ansvaret på den invandrade själv genom ökad press är Sverige inte ett land att vara fortsatt stolt över. Migrationspolitik ska inte förväxlas med insatser för ökad integration!