Gotland är i hetluften nu. Dels är Nordstream 2 på tapeten, dels förestår flytt från flera av Migrationsverkets boenden. Båda har väckt mycket uppmärksamhet, med all rätt.
Ifråga om Nordstream 2 har utrikesminister Margot Wallström (S) svarat på ett alldeles utmärkt sätt; att det givetvis finns stora tveksamheter ifråga om bygget av en ny gasledning, men att stoppandet av densamma naturligtvis måste ske med stöd av internationella överenskommelser, i församlingar där Sverige ingår, till exempel EU.
Det är också viktigt att hålla hårt i att beslut ska fattas på rätt nivå; regeringen har sina beslutsmandat, Region Gotland har sina. Den säkerhetspolitiska bedömningen bör med fördel göras av den med bäst överblick, det vill säga regeringen. Hur Gotlands hamnar ska skötas och i relation till vilka aktörer, vet rimligen Region Gotland bäst.
Att de som berörs av beslutet också får ha ett ord med i laget är viktigt också ifråga om flytten från ett av Migrationsverkets boenden till ett annat, med längre upphandlingstid.
Jag förstår till fullo den frustration och oro som nu hänger som ett mörkt moln över Gotland, främst hos dem som kanske tvingas flytta, men också hos alla dem som på olika sätt engagerat sig i integrationen med sina nya grannar, kollegor, vänner. Att som beslutsfattare gå in och peta i myndighetsutövningen är alltid känsligt och det ska så vara.
Men, jag som beslutsfattare måste så klart ställa mig frågan om det här är så det var tänkt, om poängen med regelverket var det vi nu ser. I nuläget, sett till det som hittills framkommit, är mitt svar: nej, det här är inte rimligt och det kan inte vara så här det var tänkt.
Som jag ser det ska offentlig upphandling vara ett verktyg, inte ett vapen. Jag är inte klar över om det kommer att vara möjligt att göra annorlunda i det som nu pågår, men jag kommer i alla fall att göra vad jag kan för att det åtminstone inte ska behöva upprepa sig.
När du läser det här, är dagen kommen för riksmötets högtidliga öppnande. Jag kommer givetvis att vara på plats, med maken vid min sida.
Varje gång mina anhöriga deltar i ett evenemang tillsammans med mig, tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som har så väl familj som vänner som stöttning. Inte alltid medhåll i politiska frågor, men kvar vid min sida trots att jag år ut och år in lägger oerhört mycket tid och engagemang på politiken, och därmed har mindre tid för dem. Jag är djupt tacksam!