Det enda märkvärdiga med årets valresultat är att alla vann. Miljöpartiet, MP, och Kristdemokraterna, KD, jublade för att de höll sig kvar i riksdagen. Socialdemokraterna, S, blev största parti och Moderaterna, M, var segerrusiga för att de inte backade lika mycket som de befarat. Centerpartiet, C, var lyckliga över att ha ökat. Liberalerna, L, varken ökade eller minskade men tyckte det var bra att alliansen blev så stora. Vänsterpartiet, V, och Sverigedemokraterna, SD, ökade de facto sitt väljarstöd.
Det blev så nära dött lopp som möjligt mellan blocken. Nu anser båda blocken att det är just dem som ska bilda regering. Alliansen tycker inte att man ska räkna in V i det rödgröna blocket, vilket för övrigt är en helt ny åsikt. Under hela mandatperioden har de anklagat Löfven för att låta sig styras av Sjöstedt (V).
Smolket i glädjebägaren är SD som de övriga partierna helst av allt vill tänka bort alternativt hota varandra med.
De enda som surar är SD som inte gick fram lika mycket som de enligt sig själva och opinionsmätningarna borde ha gjort. Men de är ändå glada, de sitter på det trumfkort som kommer at avgöra vilka som får bilda regering.
Löfven (S) tycker att blockpolitiken är fördummande, oklart varför. Den visar ju bara var de stora skiljelinjerna i sakfrågorna går. Men nu ska denna fördummande blockpolitik brytas upp och ersättas av ett smartare upplägg, en åsikt som de flesta ser ut att dela.
I en tid när kompromisserna är målet kommer det att få betydande konsekvenser när diametralt olika samhällssyn ska sammansmältas i en regeringspolitik utan vassa kanter och åsiktsskillnader .
När nästa val ska vinnas så kommer argumenten att tryta för de som kompromissat bort stora delar av den egna politiken.
För alla de ideologiska hjärtefrågor som skiljer de röda från de blå kommer att ligga i koma under tiden en blocköverskridande regering kompromissar sig fram.
Risken är att de stora ekonomiska, hälsomässiga, utbildningsmässiga, arbetsmarknadsmässiga klyftorna som det är socialdemokratins uppgift att minska kommer att ligga i träda ytterligare en mandatperiod.
För har det har ju inte gått något vidare värst bra de senaste åren heller då klyftorna har ökat snarare än minskat.
Väljarna har flytt den svenska socialdemokratin på samma sätt som i många andra länder. Frågan är om det beror på att S inte varit tillräckligt lik C, L eller rentutav SD eller om det har med de växande klyftorna att göra?
Eller så har vi hamnat i en politisk återvändsgränd där kompromisser och utslätning av den egna politiken är den enda lösningen.
Väljarna är i alla fall valets stora förlorare ,även om det är de som ställt till parlamentarisk oreda.