Vi är på väg åt helt fel håll, det blir bara värre och värre, de kriminella tar över och aldrig har vi kunnat föreställa oss att det kunde hända en massa hemskheter i våra trygga bostadsområden, i vår stad eller i vårt land. Denna uppgivenhet och dessa dystra profetior återkommer varje dag.
Men var det så himla bra förr då? Nej, det var det inte. Det har inte funnits några glada tider då vi var förskonade från nazister, polismord, stridande kriminella gäng, våldtäkter, misshandel och narkotikahandel. Jag tycker att vi måste rycka upp oss och hålla i minnet att det har gått och går att förändra samhällen till det bättre. Vi har rensat bort en massa elände och det kan vi fortsätta med.
Förr blev kvinnor våldtagna utan att något alls hände. Antingen fick de skylla sig själva eller så var det den äkta mannen som var förövaren och då det var inte ens olagligt. Idag skyddas kvinnor från våld och övergrepp mer och mer. Det finns mycket kvar att göra . Men nu kan polisen sätta dit förövarna i allt högre utsträckning. Våldtäktsmän och misshandlare kommer inte undan på samma sätt som tidigare. Nu handlar det om att ta ytterligare steg i den riktningen.
På 70-talet satt jag i en statlig utredning om den grova organiserade brottsligheten. Läget var akut, man sköt mot poliser, brände ner restauranger, tjänade pengar på narkotikahandel, prostitution och de kriminella gängen slogs med varandra. Lagen skärptes upp och polisen kunde sätta åt brottslingarna på ett bättre sätt. Men i kriminella kretsar jobbar man effektivt vidare mot nya offer och mera pengar.
Och det får de delvis hjälp med av alla hederliga medborgare som åker svarttaxi, köper kvinnor,
billig svartsprit, billiga mobiler, billiga cigaretter, narkotika och annat som gör det möjligt att tjäna grova pengar på brott. Jag håller med Ygeman, sluta med det.
Ända fram till 1976, då vi fick en lag mot barnmisshandel, tyckte vi att det var okey att slå barn. Nu vet alla att man inte får ge sig på barn med hugg och slag. Så nu kan polisen ägna sig åt att sätta dit barnmisshandlare och pedofiler.
Ända tills jag gick i tredje klass fick lärarna prygla oss. Sådant går inte för sig längre. Barn har tack och lov fått en starkare ställning.
På 70-talet regnade det bomber över London. Vi som deltog i Interparlamentariska unionens möte fick hålla oss undan när IRA var i farten. När palestiniernas president Yassir Arafat kom in på mötet lämnade många deltagare lokalen. Det var inga fredliga tongångar då heller.
Läget i världen och här hemma är utan tvivel illavarslande.
Men det finns ingen anledning att ge upp och falla i armarna på svartmålande populister som kommer att ställa till det ännu värre. Vi har klarat av att ändra mycket till det bättre och det kan vi göra i framtiden också.