Nu går det undan. Det känns som om man riskerar att gå i baklås varenda gång man försöker förstå vad som egentligen händer. Det som ser ut att hända kanske inte har hänt eller så kommer det att hända. Kanske i alla fall.
Vi ligger lite lågt när jakten på terroristen pågår. Han kan vara överallt. Nivån på terrorhoten höjs till en fyra och vår oro stiger till en tia. Försvarsminister Peter Hultqvist tvingas dementera att Sverige är i krig.
Därefter vilar den friade terroristen ut på hotell. Hotnivån ligger kvar på en fyra och vi ska fortsätta vara oroliga men leva som vanligt. Med risk för regeringskris och utan förvarning fick vi plötsligt en migrationspolitik som bara för en kort stund sedan var helt omöjlig att ens tänka sig.
Och samtliga partier är hela tiden beredda att ta ansvar. Tillsammans med uttrycket ordning och reda är ansvar politikens absolut vanligaste ord. Fast vad man är beredd att ta ansvar för skiljer sig åt liksom uppfattningen om vad som är ordning och reda.
Och varje gång något händer är nyhetskanalerna sprängfyllda med spekulationer. När det inte finns något nytt att säga trycker programledarna på repeatknappen. I timslånga inslag spelas teorierna, intervjuerna och spekulationerna upp om och om igen.
Och där sitter vi alltmer förvirrade innan vi stänger av och flyr in i någon tv-serie med ett lättbegripligt innehåll och ett lyckligt slut. De vanligaste psykologiska mekanismerna, förnekelse och rationalisering, slår snabbt till. Många väver in sig i en egen bubbla av sanningar där de stänger ute allt det som inte stämmer med det de bestämt sig för är riktigt.
Känsla av sammanhang, Sense of coherence, är ett begrepp som jag fastnat för. Att förstå det sammanhang vi i lever i är nödvändigt för att vi ska hålla oss mentalt och fysiskt friska. Tappar vi greppet blir vi sjuka hävdar Aaron Antonovsky som är den som myntade detta begrepp. Hans forskning inriktades på att förstå vad det är som gör att vissa människor klarar av livets mödor utan att falla samman.
När Antonovsky studerade kvinnor som hade överlevt tortyr i koncentrationslägren så visade det sig att de var vid bättre hälsa än många andra. Människan har en väldig förmåga att klara kriser och traumatiska händelser.
Men det förutsätter att det går att förstå det som sker, att det går att hantera och att det är meningsfullt att kämpa.
Så det gäller att inte gå i baklås och förtvivla över sakernas tillstånd utan det gäller att skaffa sig en bild av hur allt hänger ihop och tycka att ett bättre liv är värt att kämpa för. I alla fall om du vill behålla hälsan.