Jag vet inte vad som är värst. Jag säger inget om krig och fred, politiska utspel eller GEAB:s senaste schackdrag. Tiden är ur led.
Så var den också 1984 när Utbildningsradion producerade Morgondagens Gotland under utplaceringen av kärnvapen i Europa och rädslan för ett tredje världskrig stod för dörren. Det var en underlig tid under kalla kriget. Nu är vi där igen i en förvirrande tid.
Hot, dessa ständiga hotelser, och stöveltramp och vapenskrammel. Har människan någonsin förbättrats genom hot. Varje förälder och pedagog vet att hotelser inte leder någon vart. Skrämsel leder bara till stagnation och utbrott som kostar mer än det smakar.
Inget varar för evigt. I stället för att fråga efter en tredje elkabel borde alla först fråga sig: Var kommer barnen in? De som bär på glöden och framtiden. Var kommer visionerna in? De som för utvecklingen framåt. Varför kan det ena inte gå hand i hand med det andra? Någon måste alltid gå först och den som går först, bär inte bara på innovationer utan också på den tyngd bakåtsträvare lastar över på varje tanke om framtidsmöjlighet. Håll i, håll tillbaka i stället för att hålla om.
Är vi på väg mot global förintelse eller rentav lokal?
Vi behöver varandra mer än någonsin. Utvecklingsbolagen arbetar på sina orter men alla människor oavsett var de bor, behöver en plattform att verka från. En positiv inställning måste finnas från alla håll att gå i samma riktning. Nya verksamhetsformer måste prövas. Splittring sår bara djupa sår, och skördar inget. Hur tar man vara på människors initiativkraft, får byggsektor, elsektor och vattensektor i näringsliv och region att samarbeta i nya former?
Den tid jag har kvar vill jag leva på landsbygden, på ön, i ett Europa, i en värld där vi alla hör hemma.
Varje människa och varje del utav Gotland finns i en omvärld och den omvärlden förändras med eller mot din vilja. Att då säga sig själv att man har det är bra, som man har det, det finns ingen anledning att förändras, innebär inte självklart att allt för blir som förr, därför att omvärlden och förutsättningarna förändras.
Det är viktigt för oss öbor att veta om, att så sker i varje stund, varför det sker och hur det kan påverka en själv, så att du och jag och alla politiker och näringsliv kan anpassa sig eller försöka påverka utvecklingen.
Låt oss överbrygga den splittring mellan människor som pågår på alla nivåer i en ödesstund när vi behöver varandra, behöver alla former av idéer för vår överlevnad.
Behöver all form av samarbete för att nå klimatmålen och veta att barnen har en självklar framtid.