Det finns en inrättning som heter Media Audit och är en del av Kantar Sifo. Den mäter tidningars upplagor.
En dag i början av varje år publicerar Media Audit (Förr Tidningsstatistik, TS) tidningarnas officiella (genomsnittliga) upplagor (till en viss betalningsgrad) det föregående året. Dagen var i år fredag 8 mars.
Förr, för runt 30 år sedan och tidigare, var det skarp konkurrens mellan tidningar om vem som ökade och vem som var störst, i ett län eller i en viss stad.
Sedan kom 90-talskrisen och tidningsläsande, prenumererande och lösnummerköp, minskade. Med utbredningen av internet, via dator och senare smartphone, minskade det än mer.
(Pappers-)Tidningsföretagen, nu medieföretag och delar av stora koncerner, gör sitt bästa för att gamla affärsmodellen papperstidningen ska gå ihop.
De har även ställt om fokus till digital affärsmodell. Det är fråga om pluskunder, sajter med betalspärrar, som gör att det ska bli intäkter på nätet när papperstidningen sakta tynar bort.
Fortfarande ger dock papperstidningar, med prenumeranter och annonser, intäkter även om de är färre och minskande.
Den som har prenumeration på papperstidningen har vanligen det även på betalsajten av samma varumärke (tidning) och dess e-tidning, eller bara på de två senare. Eller har möjlighet att skaffa sig det i tidningsprenumerationen.
Media Audit (förut TS) räknar sedan ett par år med e-tidningar och digitala publikationer i totala upplagan.
Förr konkurrerade tidningar i samma region, ett län, mot varandra. I dagens medielandskap är det inte så i någon större grad, av flera skäl. Aktörerna har blivit fler än bara några få morgontidningar i en viss region.
Aktörerna har även blivit mer kommersiella. Många vill åt annonsintäkter utan att ha journalistiska ambitioner. Eller så har de begränsade sådana jämfört med de traditionella tidningarna. Aktörerna finns på flera plattformar, främst internet.
Flera av de som för runt 30 år sedan ägde tidningar, som partier, fackföreningar, familjer, har inte velat göra det längre. De har sålt sina företag.
Ett fåtal privata ägare i stora koncerner har köpt de företagen. De har kommit att dela sina tidningars infrastruktur, som redaktionslokaler, teknik, tryckeri, redaktionellt material och annat.
Tidningar, oavsett hur de ges ut, är centrala i en demokrati. Det är bra om det finns många av dem. Det gör det fortfarande, även om ägarna blivit färre och större.