Sanningen har blivit en usel affärsidé. Det påstås i vart fall i en artikel om det som numera går under namnet Faktakrisen. Det är en dyr affär att lägga ner tid på att kolla fakta, vara noga med detaljer samt se till att vara på den juridiskt säkra sidan innan man publicerar något på alla dessa kanaler som numera är tillgängliga
Bättre då att använda den betydligt billigare lösningen att påstå lite vad som helst och ändå kunna vara övertygad om att tillräckligt många kommer att tro att det är sant och sprida det vidare.
Sanningen ligger i betraktarens ögon sägs det och visst kan man tycka att blått är en ovanligt ruskig färg men det är lite svårare att hävda att den blå färgen egentligen är gul. Om man inte är färgblind förstås.
Och det verka vara ett utbrett tillstånd. Alltför många föredrar att tro på det som bekräftar den egna uppfattningen och ratar allt som talar emot.
I år fyller tryckfriheten 250 år. Men firandet av en förordning som skulle göra det omöjligt att gömma undan sanningen har istället lett till en diskussion om hur mycket osanning vi tål. Inte minst uppmärksammas alla de journalister som utsätts för hat och hot i det som väl snart bör döpas om till asociala medier. I värsta fall leder det till att journalisterna idkar självcensur.
Den som "frivilligt eller av grov oaktsamhet, bidragit till att skapa förvirring och oklarhet om vetenskapens metoder och resultat" kan utses till Årets förvillare av Föreningen vetenskap och folkbildning. Det råder ingen brist på kandidater.
Att läsa nyheter är som att luta sig mot en tyllgardin. Oavsett var och vad som skrivs så tänker jag och säkert många med mig att så där som det beskrivs kan det vara eller så kan det vara precis tvärtom.
Så utan tvekan blir det allt knepigare för alla oss som vill hänga med i samhällsdebatten att veta vad som är någorlunda korrekt och riktigt.
Det gäller att snabbt som ögat skaffa sig en egen strategi för hur man ska förhålla sig till det man ser och hör så man inte faller i farstun för en massa lögner, påhittade nyheter, planterad nyheter och rena faktafel.För då kan det gå riktigt illa i flera val än de vi sett hittills. För lögnen är fanatismens bäste vän.
"Tro inte hälften av vad du ser och ingenting av det du hör" som musikern Lou Reed uttryckte det.
Det kanske är lite väl drastiskt uttryckt men nog måste vi fälla ut antennerna och känselspröten om vi ska klara av att sålla i det intensiva informationsflödet innan vi dras med ner i djupet.