Hösten gör ett försiktigt intåg hos oss. Det är ännu förhållandevis varmt, men det har regnat ovanligt mycket. Hemma på gården tar vi upp sockerbetor och plöjer.
Sveriges nya regering är på plats. Ny landsbygdsministern är Sven-Erik Bucht (S). När Stefan Löfven presenterade sin nya regering, aviserade han också att landsbygdsdepartementet vid nyår ska bli en del av näringsdepartementet.
För lantbruket som näring kan det finnas fördelar att komma till en miljö som arbetar med fokus på näringsliv. Men det förutsätter att det gamla landsbygdsdepartementet i sin helhet flyttar med.
Både i regeringsförklaringen och i regeringens budgetproposition har det funnits skrivningar om behovet av en långsiktig livsmedelsstrategi i Sverige. En ökad livsmedelsproduktion och ett ökat produktionsvärde är den viktigaste framtidsfrågan för svenskt lantbruk. Det behövs åtgärder som stärker den svenska produktionens konkurrenskraft och lönsamhet. Ett exempel är att den svenska matmarknaden har växt med cirka 5 miljarder per år, samtidigt har den svenska matproduktionen minskat med 2 procent per år. Dessa siffror talar för sig själva, och pekar på att det är hög tid att göra något åt situationen.
Det enkla är att slå fast behovet av en strategi. Det svåra är att arbeta fram och formulera den. Vi behöver inte fler vackra dokument som ligger i en bokhylla någonstans. Det kommer att krävas ett tydligt ledarskap och en bred uppslutning i hela värdekedjan, från jord till bord. Det krävs samsyn om både nuläge och framtid, det vill säga vilka mål vi sätter upp.
Att sätta mål bär respekt med sig. Vi får inte falla i fällan att formulera oss planekonomiskt, vi måste utgå från marknaden och den potential som finns där. Ett sätt kan vara att mäta utvecklingen av värdet för den svenska livsmedelsproduktionen, både på den svenska marknaden och för export.
Efter att målen är satta tar arbetet vid med att identifiera vad som behöver göras för att nå målen. Här finns en del arbete som redan är gjort i den pågående konkurrenskraftsutredningen och i Matlandet Sverige. Men återigen vill jag trycka på att hela värdekedjan måste involveras. Vi behöver hitta aktörs- och blocköverskridande lösningar. Exempel på områden som kan bli aktuella är kapitalförsörjning, ägarskiften, miljö- och äganderättsliga begränsningar, forskning och innovation, export, kompetensförsörjning, riskhantering när det gäller klimat och volatila (rörliga/växlande) priser, växtskydd och djurskydd, för att nämna några.
Ett viktigt syfte med en livsmedelsstrategi är att den blir styrande för politisk tillämpning och myndighetsutövning gentemot livsmedelsproduktionen. Det vill säga att det finns en tydlig viljeyttring från samhället att livsmedelsproduktion är viktigt, och att man tvingas göra avvägningar mot andra mål i samhället. Under lång tid har vi saknat dessa mål och avvägningar.
Det finns ett brett stöd för en nationell livsmedelsstrategi bland riskdagens partier, nu börjar ett krävande arbete.