Att inte förlora hoppet tror jag är den enskilt viktigaste frågan för tillfället. Det absolut bästa med att ha fått förmånen att här varje månad skriva en krönika är responsen som jag får från betydligt fler håll än jag vågat hoppats på. Tänk att så många läser tidningens ledarsidor och mina funderingar. Det gör mig lycklig ända in i hjärteroten. Flest reaktioner hittills fick jag när jag skrev om kluriga gubbar och bearbetade sorgen och saknaden efter min pappa som dog för tre år sedan. Det blev ett viktigt steg i min egen sorgeprocess och det var läkande att dela det med er läsare.
Glad blev jag senast när Curre ringde och i en bisats nämnde att han tyckte att jag skrev, lite slarvigt uttryckt, hoppingivande. Jag minns inte formuleringen exakt men jag blev glad över att han kände så. Jag har tänkt tillbaka och känner att det nog stämmer det som han uttryckte. Absolut inte så att jag går omkring och är positiv hela tiden, det suckas och stönas från den här skribenten också. Speciellt ju närmare man bor mig och ju mer man är med mig.
Men det är nog så att mina tretusen tecken här en gång i månaden andas hopp snarare än något annat.
Visst är det mänskligt att emellanåt fyllas av misströstan. När det rapporteras om hur Ryssland terroriserar den ukrainska kämpande befolkningen. När en svensk miljöminister vill ta bort den kommunala vetorätten för att bryta uran till kärnkraften. När människor låtsas missförstå varandra eller ger sken av att inte förstå i syfte att vinna politiska poänger. När Donald Trump gång på gång ljuger och de amerikanska väljarna trots detta väljer honom till president. När människor inte ids ta reda på om något är sant eller inte.
Men det är livsviktigt att vi håller i och håller ut när det gäller hoppet. Att vi orkar se på nyheterna och håller i engagemanget för en bättre värld i stort och smått. Alla ideella timmar som läggs ner av alla världsförbättrare i stort som smått. Tack för att ni orkar! Att ni gör världen och Gotland lite bättre dag för dag med ert engagemang. Det kan också handla om att säga någonting positivt till en människa som du möter. Komplimentera någon. Tacka. Säg något snällt i stället för att bara tänka det. Det är dessutom gratis, det kostar faktiskt ingenting att vara snäll.
Jag kan ge upp många gånger på en dag men jag kommer alltid tillbaka. Lika viktigt som det är att vara snäll mot andra är det att vara förlåtande och snäll mot dig själv. Bara för att du gjort en dålig sak betyder det inte per automatik att du är en dålig människa. Det är hur du hanterar ditt misstag som säger något om hur du är som människa. Har du inte något nyårslöfte på lut så kan väl det vara en bra idé att snäppa upp snällheten mot dig själv.
Så gott slut, gott nytt och ta hand om dig själv, dina nära, sokni och världen 2025 också.